Fru talman! Vi ska nu behandla skatteutskottets motionsbetänkande om beskattning av företag, kapital och fastighet. Men låt mig först få beskriva vår socialdemokratiska syn på skatter.
Den socialdemokratiska skattepolitiken bygger på tanken att skatterna i första hand ska finansiera gemensamma och angelägna verksamheter som sjukvård, utbildning, forskning, barn- och äldreomsorg samt infrastruktur. Välfärden kan aldrig bli större än vad som är möjligt för oss att tillsammans och solidariskt finansiera. Vi ska komma ihåg att skatternas storlek är helt avhängig av medborgarnas upplevda nytta av att de tillsammans finansierar välfärdssamhället.
Välfärden syftar ytterst till att underlätta för människor att förverkliga sina livsdrömmar - eller sina bästa stämningars längtan, som Hjalmar Branting en gång så vackert uttryckte det. En skattefinansierad välfärd innebär också rättvisa och borgar för trygghet i livets olika skeden. Det kräver både långsiktig och pålitlig finansiering. Därför måste de skatteförändringar som görs vara hållbara, effektiva och sammanhållna.
Samtidigt ställer globaliseringen och den snabba förändringstakten i samhället stora krav på att vi har en pragmatisk och öppen syn på enskilda skatter. Utgångspunkten för oss socialdemokrater och vår skattepolitik är därför att skapa ett stabilt och förutsägbart skattesystem och inom detta lämna utrymme för förändringar och enskilda skatter utan att välfärdens finansiering hotas.
Jag kan sammanfatta det på det här sättet: Skatterna ska främja entreprenörskap, tillväxt och jobb. Skatterna ska trygga den gemensamma välfärden. Skatterna ska vara rättvisa och omfördelande. Det betyder att man ska skatta mer för stora inkomster och förmögenheter. Skatterna ska vara enkelt och tydligt utformade.
En grundbult för oss socialdemokrater är att vi har ett likformigt skattesystem, där det inte spelar någon roll om inkomsten kommer från näringsverksamhet, som lön, som ersättning från socialförsäkringssystemen eller i form av löneförmåner. Vi vänder oss bestämt mot att pensionärer, långtidssjuka och arbetslösa bestraffas genom en högre skatt på sina lägre inkomster. Det är orättfärdigt.
Analogt med resonemanget om likformighet vill vi socialdemokrater upprätthålla en neutral beskattning mellan olika företag och anställningsformer. Löntagare och företagare bör ges likartade skattevillkor. Skattesystemet måste dock medverka till ett gott utvecklingsklimat för företag och företagare med enkla regler, både vid själva starten av företaget och när det finns tillväxt i företaget. Det kräver stabilitet i de regelsystem som är viktiga vid investeringsbesluten. Skatterna ska inte snedvrida konkurrensen mellan olika företag och branscher eller styra produktion, konsumtion och val av varor och tjänster. Sänkta socialavgifter för vissa tjänsteföretag och avdrag för hushållstjänster är dåliga förslag.
Det är också väldigt viktigt att de svenska företagen har internationellt konkurrenskraftiga regler som inte snedvrider konkurrensen mellan utländska och inhemska företag eller arbetstagare. Frihandel och fri rörlighet är bra, men inte skumraskkonkurrens baserad på icke avtalsenliga löner och skatteundandragande. Skatteverket och arbetsmarknadens parter har gemensamma intressen av ett skatte- och lönemässigt vitt Sverige.
Jag vill slutligen understryka att skattesystemet inte ska motverka rörlighet på arbetsmarknaden.
Fru talman! Vi socialdemokrater vill vidareförädla skattesystemet utifrån de riktlinjer som jag har framfört här i talarstolen. Vi tror att alla vill göra rätt för sig och att regelverket därför ska stödja dem.
Med stöd av det sagda yrkar jag bifall till vår reservation 1 under punkt 1.
Fru talman! Nu genomför den moderatledda regeringen, tvärtemot vår uppfattning, en politik som både vidgar inkomstklyftorna och skapar långsiktigt negativa effekter i samhället. De stora skattesänkningar som är genomförda med 65 miljarder kronor har i stort sett tillfallit den rikaste halvan av befolkningen. De tre rikaste tiondelarna har fått 70 procent av alla inkomstförstärkningar, medan de fyra tiondelar som har lägst inkomster har fått försämrade eller oförändrade villkor.
Det har på kort tid skett en enorm förskjutning och försämring av den fördelningspolitiska profilen. Vad än Moderaterna säger kan de inte bortse från det faktum att förmögna människor med stora tillgångar i till exempel hus har fått se manna regna från himlen i form av förvärvsavdrag, skatteavdrag för hushållsnära tjänster, slopad förmögenhetsskatt eller kraftigt sänkt fastighetsskatt. Den stora orättvisan befästs av att det är långtidsarbetslösa, pensionärer, sjukskrivna, låginkomsttagare och deltidsarbetare som har fått betala de välbärgades skattesänkningar.
Likformigheten i skattesystemet skjuter regeringen i sank med olika beskattning, både mellan individer och mellan olika näringslivsbranscher. Allt detta leder till ökat krångel, gränsdragningsproblem, möjligheter till ökat skatteundandragande och snedvriden konkurrens. Regeringen har pekat ut de hushållsnära tjänsterna som en framtidsbransch genom skattesubventioner och vill fortsätta att premiera vissa tjänstesektorer. Kritiken från bland annat Skatteverket har varit massiv, men det verkar inte bekymra finansministern och inte heller den borgerliga majoriteten i utskottet.
Moderaterna skriver med benäget bistånd av sina satellitpartier i utskottet att det är viktigt att sträva efter likformighetsprincipen. Men menar majoriteten att den inte har gjort avsteg från likformigheten i skattesystemet? Vi socialdemokrater häpnar över detta påstående, som verkar vara helt frikopplat från verkligheten.
Vidare skriver majoriteten att ett enhetligt regelsystem med få undantag också är enklare att förstå och tillämpa. Men hur stämmer det överens med Skatteverkets svidande kritik mot gränsdragningsproblemen för hushållsnära tjänster? Vet Skatteverket inte vad de pratar om, eller är detta ett uttryck för regeringens dövhet inför all opinion?
Fru talman! Frågan om tonnageskatten behandlades senast för ett år sedan här i kammaren, då utskottet uttalade ganska skarp kritik mot regeringens senfärdighet genom ett tillkännagivande. I år är utskottsmajoriteten mildare i tonen och utgår från att frågan får sin lösning. Vi som inte arbetar på Anders Borgs uppdrag finner det hederligare att återigen trycka på regeringen med ett tillkännagivande om en snabb lösning. Regeringen har tidigare åsidosatt det grundlagsfästa beredningskravet när man har tryckt och pressat igenom andra stora och tunga beslut om stora skattesänkningar, men när det gäller tonnageskatten är det nästan lika trögt före som det var i årets Vasalopp. Regeringen har visat stor nonchalans gentemot riksdagen, en nonchalans som också den borgerliga utskottsmajoriteten visar. Man tiger och samtycker, eftersom finansministern uppenbarligen tagit dem i herrans tukt och förmaning.
Fru talman! Det finns två motioner som aktualiserar den viktiga frågan om skuldsatta barn. Kronofogdemyndigheten har konstaterat att de största skatteskulderna som belastar barn härrör sig från försäljningar av aktier eller fondandelar, där förmyndare har brustit i sitt ansvar för deklarationer och skatteinbetalningar. De skuldsatta barnen hamnar helt oförskyllt i mycket svåra situationer och får en ibland omöjlig start på sitt vuxenliv. Detta kan vi inte acceptera. Därför kräver vi att regeringen klargör vilka åtgärder som är möjliga i regelverk och som kan motverka att barn hamnar i de här skuldfällorna.
Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation 1 samt reservationerna 4 och 7.