Fru talman! Tack, Carl Nordblom, för ditt engagerade anförande!
Ledamoten använde en ganska stor del av talartiden till att prata om fritidskortet. I mitt anförande tidigare problematiserade jag fritidskortet, och vi i Miljöpartiet var emot det. Vi tycker att man skulle kunna använda de pengarna, 800 miljoner kronor, på ett mycket mer effektivt sätt.
Jag tycker att utvärderingarna av det första halvåret ganska tydligt visar att vi hade rätt. En väldigt stor del av pengarna fastnar i den statliga byråkratin – hos myndigheter och i deras administration. För varje krona som har delats ut till barnen och familjerna har drygt en krona gått till att skapa och underhålla register hos Försäkringskassan och E-hälsomyndigheten. Tycker ledamoten att det är väl använda pengar?
Ledamoten använder siffrorna i till exempel sin egen kommun, Stockholm, där jag också är skriven. Ungefär 28 000 kort hämtades ut. Det låter ju bra, men om man betänker att bara 15 600 av de korten kunde användas blir siffran betydligt lägre. Regeringen hade räknat med en användningsgrad mellan 65 och 70 procent första året. Men om man tittar på hur många som faktiskt använde kortet ser man att siffran är så låg som 18 procent. Bland dem som verkligen behöver det här kortet, de som får 2 000 kronor, är användningsgraden 10 procent av barnen. Det här är inte en lyckad reform.
Det finns säkert barnsjukdomar, så siffrorna kommer säkert att bli lite bättre. Men just nu tyder ingenting på att det blir radikalt mycket bättre framåt.