Fru talman! Tack, Jonas Andersson, för ditt anförande! Jag tryckte in mig för replik när ledamoten började prata om det som hände i Göteborg och kulturministerns anförande där.
Vi behöver kanske inte fastna så mycket vid just kulturministern utan snarare det som kulturministern sa och innebörden i det. Jag håller helt med ledamoten om att hela situationen var ovärdig på många sätt, men jag måste också säga att jag i den delen tycker att kulturministern delvis betedde sig ganska oförskämt mot den betalande publiken. Man hade kommit dit för att se en film och fick det där.
Bortsett från det tror jag, till skillnad från ledamoten, att många som buade och reagerade inte gjorde det för att man själv som filmskapare ser det som ett privilegium att få pengar. Det var faktiskt för filmens och konstens skull som det buades och inte av egenintresse.
Att filmen framställdes som en kommersiell konstart tror jag också att det var väldigt många som reagerade mot. Det är en konstart som kan vara kommersiell, men det är väldigt få svenska och även internationella filmer som klarar sig utan statligt och offentligt stöd.
Ska jag förstå ledamotens anförande här som att vi inte kan förvänta oss mer statligt stöd till produktionsincitamentet? Jag tog upp många fördelar med produktionsincitamentet i mitt tidigare inlägg, till exempel att vi annars förlorar skatteintäkter och arbetstillfällen.
Jag vill också ställa frågan kring hur filmen ska klara sig kommersiellt. Vad gör regeringen och Sverigedemokraterna för att stärka möjligheterna för kulturen i allmänhet att klara sig kommersiellt?