Fru talman! Tack, Mats Berglund, för din replik!
Jag ska återkomma lite till det här med breddade finansieringskällor, det vill säga hur man ska få in pengar på andra sätt – exempelvis till civilsamhället, om vi tar det som en del av den bredare kulturpolitiken. Ett exempel som vi från Sverigedemokraternas sida har drivit länge är möjligheten att på olika sätt bredda och utveckla gåvoskatteavdraget. Det är ett exempel på hur man skulle kunna få in mer pengar här.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Public service, film och dataspel
Det är såklart inte så att en sådan sak, exempelvis gåvoskatteavdraget, skulle vara en universallösning på något sätt. Vi ser i stället de olika delarna som komplement. Vi har aldrig sagt att vi ska avveckla filmstödet helt eller något liknande. Ser man tillbaka på hur finansieringen av filmstödet och den statliga kulturpolitiken i stort såg ut under de rödgröna regeringarna inser man att det faktiskt inte är så stor skillnad rent ekonomiskt. Jag tycker att det målas upp en bild här av att det är enorma skillnader mellan Miljöpartiets politik och vår i de här delarna, och det stämmer inte över huvud taget.
Sedan tyckte jag att jag hörde Mats Berglund säga att man har mer pengar i sin skuggbudget. Det förvånar mig inte, för jag känner igen det när det kommer till de rödgrönas sätt att tala om det här. Man säger: Vi har mer pengar i vår budget. Ja, men ni genomför också diverse olika skattehöjningar och annat, Mats Berglund. Med er politik gör ni ju människor i Sverige fattigare. De kommer alltså inte att ha råd att konsumera kultur på samma sätt med tanke på alla de sätt som ni vill göra det dyrare att vara svensk. Det tycker jag är en väldigt dålig kulturpolitik.