Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4 under punkt 2.
Bilstödet är en del av funktionshinderspolitiken som syftar till att människor med funktionsnedsättningar ska kunna leva sitt liv som vi andra. Vår roll som politiker är att undanröja de hinder som ligger i vägen. Man ska bland annat kunna förflytta sig från hemmet till exempel till sin arbetsplats.
Det är där bilstödet kommer in. Det kom redan 1988 och har förändrats lite av och till under resans gång. Nu är det alltså aktuellt med en ny förändring, vilket innebär att man borde kunna sänka kostnaderna för anskaffning och anpassning av bil om anpassningen görs från början. Det är det som propositionen handlar om.
Men vi vet inte, precis som Anders W Jonsson sa, om det här blir bättre för människor i behov av bilstödet. Vi vill alltså att det här ska följas upp noga från början så att man kan göra förändringar. Det får inte bli sämre i det här avseendet heller för dem som är i behov av bil för att kunna ta sig till exempel till arbetet.
Vi tycker också att åldersgränsen bör förändras. Nu ligger den på 65 år, men man har ju rätt att arbeta till 67 år. Sådana här åldersgränser borde därför följa med förändringen i pensionsåldern; det verkar ologiskt annars.
Vi är inne på samma linje som Centerpartiet och Kristdemokraterna, nämligen att det här behöver följas noga. Vi vill ha en bredare utredning kring de insatser som behövs för att man, med funktionsnedsättning, ska kunna förflytta sig mellan bostaden och andra ställen dit man behöver komma. Det finns ju exempel: Vi har pendeltåg och bussar som inte har följt med i utvecklingen när det gäller att göra det möjligt för människor som är i behov av rullstol eller permobil att utnyttja dessa färdmedel.