Herr talman! Det är inte varje dag som riksdagen ger ett tillkännagivande av en motion skriven under den allmänna motionstiden. I detta betänkande är det så. Min motion som flera vänsterpartister undertecknat får här i ett avseende stöd av alla partier utom Socialdemokraterna.
Den handlar om behovet av laxtrappor eller vandringsvägar i reglerade vattendrag. Den frågan har stötts och blötts i åratal i utskottet. Nu får regeringen i uppdrag att ta itu med problemet.
Förslaget till lösning är att utreda möjligheten att ålägga vattenkraftföretagen skyldighet att bygga laxtrappor eller andra fiskvandringsvägar. Lösningen att försöka ändra på gamla vattendomar är svår och kostsam eftersom det är staten som till största delen ska ersätta vattenkraftföretagens förluster när de på grund av en laxtrappa eller annan fiskvandringsväg missar möjligheten att utnyttja vattenkraften fullt ut. Lösningen blir då utsättning av smolt eller avgifter för andra kompensatoriska åtgärder.
Regeringen verkar inte heller särskilt intresserad av frågan då utskottsmajoriteten i flera år hänvisat till miljöbalksutredningen och att den så småningom skulle få tilläggsdirektiv när det gäller omprövningen av gamla vattendomar. Nu konstateras i betänkandet att det inte blev något tilläggsdirektiv och frågan förhalas ytterligare. Beredning pågår, heter det, men det har vi ju hört förr.
Vattenkraftföretagens vinster är stora och man har naturligtvis råd att åtgärda problemen till gagn för den fortsatta reproduktionen av den inhemska laxen vilket ger ökade möjligheter för sportfiske i reglerade vattendrag och även gynnar turismen.
Den socialdemokratiska reservationen hänvisar till ytterligare utredning och fortsätter att prata sig varm för kompensatoriska åtgärder i form av utsättning av smolt eller att kraftföretagen ska kunna köpa sig fria genom fiskeavgifter. Det är lösningar som vi ju har hållit på med i åratal utan att komma åt de verkliga problemen så att en naturlig reproduktion av lax kan komma till stånd.
Det finns också byråkratiska argument för att inte gå med på vårt förslag. Det sägs att principen för prövningen av vattendomar kan åsidosättas.
Herr talman! Det är ett något krystat argument då omprövningen av gamla vattendomar går trögt samtidigt som regeringen inte ens orkar ge Miljöbalkskommittén i uppdrag att försöka lösa det problemet.
Miljöbalken är tydlig. I 11 kap. 8 § står det att den som bedriver vattenverksamhet är skyldig att utan ersättning vidta och för framtiden underhålla behövliga anordningar för fiskens framkomst eller fiskens bestånd, släppa fram vatten för ändamålet samt iaktta de villkor och förelägganden i övrigt som på grund av verksamheten kan behövas till skydd för fisket i de vatten som berörs av vattenverksamheten eller i angränsande vattenområden. Det kan väl knappast skrivas tydligare än så.
Men Socialdemokraterna tycker tydligen i det här fallet att det är bättre att staten via ändrade vattendomar ska betala kalaset än att vattenkraftföretagen gör det via sina vinster.
Tyvärr fick jag inte gehör för mitt andra yrkande om att gamla vattendomar bör omprövas om de strider mot dagens kunskaper och tydliga miljö- och naturvårdsintressen. Det finns otaliga exempel på hur en alltför kraftig reglering skadar naturen och gör det svårare för människor som bor i områden runt reglerade vattendrag. Visst går det att göra förändringar, men även här är det staten som får stå för det stora kalaset. Länsstyrelserna och Kammarkollegiet, som har rätt att ompröva vattendomarna, har alldeles för lite pengar till sitt förfogande för att kunna göra det här på ett bra sätt och för att kunna ändra gamla beslut och ta den fortsatta kostnaden för det kraftbortfall som en omprövning innebär.
Länsstyrelserna, som ska stå för tillsynen och förbereda omprövningen, har alldeles för lite resurser och personal som jobbar med det här. Det borde naturligtvis vara så att den som åsamkar skadan, i det här fallet vattenkraftföretagen, borde stå för kostnader för de åtgärder som behöver vidtas liksom de minskade intäkterna för förlorat energiuttag. Ingen skulle i dag ens komma på tanken att ge ett nytt tillstånd för vattenverksamhet under de förutsättningar som de gamla tillstånden gavs under.
Här intar Moderaterna en egen inställning. De vill göra precis tvärtom: ändra miljöbalken och ändra bestämmelserna så att produktionsförmågan bevaras fullt ut. Det var tydligen bättre förr.
Centerpartiet delar Vänsterpartiets kritiska inställning, och Kristdemokraterna har en liknande uppfattning i frågan.
När det gäller övriga partiers motioner och reservationer tycker jag att Moderaternas och Folkpartiets negativa inställning till vindkraften är anmärkningsvärd. Den ska leva på sina egna meriter, säger de. Jag tycker att man ska uppmuntra och stödja utvecklingen av en energiproduktion som är ekologiskt hållbar. Den kan lätt byggas upp och rivas ned, och den skapar inga bestående miljöproblem. För mig är det också självklart att staten pekar ut särskilda områden för vindkraftens utbyggnad där de bästa vindförhållandena bör nyttjas.
Till sist, herr talman, bör fäbodbruket enligt en utredning bevaras och förstärkas. Jag håller med. Då måste betesrätten på fria skogsskiften lagfästas. Den ifrågasätts på EU-nivå, och den bygger på hävd och gamla traditioner mer än säkerställd laglig rätt. Regeringen utreder frågan och ska återkomma med lagförslag så snart som möjligt. Ja, vi har hört det förut, men får hoppas att utskottsmajoriteten i sin betänkandetext får rätt denna gång.
Herr talman! Jag står bakom våra v-reservationer, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 9.