Fru talman! Per Stenmarck har frågat mig vilka
initiativ jag nu är beredd att ta för att lösa
erosionsproblem vid kusterna.
En diskussion ägde rum i februari 1994 på Miljö-
och naturresursdepartementet med företrädare för
myndigheter och forskare som är berörda av frågor
som rör stranderosion. Mötet var informativt och
gav en bra grund för fortsatta diskussioner med
kommuner och länsstyrelser.
Ett möte med berörda Skånekommuner och
Länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län
ägde rum på departementet den 20 april. Under
detta möte informerade kommunerna och
länsstyrelserna om de erosionsproblem som finns
längs den skånska kusten, vilka prioriteringar som
görs regionalt och kommunalt och om de kontakter
som finns mellan kommuner, forskare och
myndigheter.
Särskilt intressant och berömvärt är att sju
kommuner i Skåne har bildat ett
Erosionsskadecentrum. Detta är en
intresseförening som skall verka för att flexibel,
kostnadseffektiv och miljöanpassad
erosionsskyddsteknik utvecklas och som kan
användas i förebyggande syfte för att därmed
minimera de kostnader som erosion medför.
Ytterligare 13 kommuner i Skåne, Halland och på
Bornholm har visat intresse för föreningens
verksamhet. Det första årsmötet hålls förresten just
i dag, den 24 maj 1994.
Som jag redovisade i ett interpellationssvar tidigare
i år, är det ett ansvar för myndigheter och
forskningsinstitutioner att finansiera forskning och
utveckling inom erosionsområdet. På kommunerna
faller att uppmärksamma problemen och att ta
hänsyn till dem i exempelvis sin fysiska planering.
Vad regeringen kan göra är att verka pådrivande på
utvecklingen. Jag kommer därför nu närmast att
medverka till att en diskussion mellan berörda
kommuner och myndigheter kommer till stånd som
en uppföljning av de tidigare nämnda mötena. Jag
tror att vi, med de initiativ som har tagits från de
inblandade parternas sida, nu verkligen har fört
upp stranderosionsfrågorna på dagordningen.