Herr talman! Vi delar den bild som Mikael Johansson ger uttryck för här, nämligen att studentgruppen i dag ser ganska annorlunda ut jämfört med för kanske 20 år sedan och för 10 år sedan. Det är ganska många som är en äldre grupp som inte längre bor hemma som studerar och har barn.
Mer än 50 % av alla som är studiemedelstagare arbetar vid sidan av. 5 % av samtliga studiemedelstagare har tilläggslån, som jag nämnde tidigare, på 1 700 kr i månaden. 7 % har merkostnadslån. 15 % har bostadsbidrag. Det skulle kunna vara fler, men man vågar inte söka bostadsbidrag. Det är angeläget att fundera över vad det skulle kunna bero på. 25 % har tilläggsbidrag till studerande med barn.
Visst ser gruppen annorlunda ut. Därför är det också svårt att säga hur mycket back en student går varje månad. Studenter ser alltså väldigt olika ut. Det finns drygt 400 000 studenter i Sverige i dag. Det är också en utbyggnad som vi gemensamt har gett möjlighet till, med 120 000 fler på högskolan. Också det ska man vara medveten om kostar mycket för studiestödssystemet. Vi talar om hur många platser och hur mycket pengar varje högskola får, men det är naturligtvis många miljarder när vi har byggt ut med nästan 25 %.
Det finns också många behov som vi behöver fylla - det vet också Mikael Johansson - i budgetarbetet. Hur många olika behov ser vi framför oss? 300 kr är ganska mycket pengar. Jag tror att de pensionärer som fått en påfyllnad med 300 kr hade tyckt att det var ett stort tillskott. De barnfamiljer som får ytterligare 100 kr i barnbidrag tycker att det är ett viktigt tillskott.
Jag tycker att vi ska vara glada över att vi har haft möjlighet att prioritera studenterna så mycket som vi har gjort de senaste åren. Det betyder inte att vi ska vara nöjda, slå oss till ro och inte göra mer. Men det görs alltså satsningar på studenter i form av både möjligheten att över huvud taget studera och 300 kr mer från den 1 juli i år.
Jag kan inte stå här i dag och diskutera vad vi kommer att satsa på studenter framöver. Jag kan konstatera att studenter är en viktig grupp i vårt samhälle, oavsett om de läser på komvux, inom vuxenutbildningen, på kvalificerad yrkesutbildning eller på högskolan. Jag skulle önska att vi fick en lite större debatt om de grupper som är i särskilt behov av till exempel rekryteringsbidrag och korttidsstöd, de som har den kortaste tidigare utbildningen, och att vi sätter det i relation till möjligheten att få studiemedel.
Jag vill avsluta med att säga att det var 2001 vi reformerade nästan hela studiestödet. Vi i princip dubblerade fribeloppet. Vi gjorde studiemedlen pensionsgrundande. Vi höjde bidragsandelen. Det kostar ungefär 4 miljarder kronor om året. Jag nämnde tidigare vilka reformer som faller ut i år. Vi har gjort allt detta, och det är stora insatser.
Vi får se vad vi har möjlighet att göra framöver. Jag tror dock inte att vi ska ge för stora förhoppningar om att vi ska hitta ett nytt studiemedelssystem, som skapar ytterligare återbetalningar och som gör att vi har studenter i alltför många system som skapar en komplexitet och gör att man känner att man inte har överblick över hur återbetalningen av studiestödet ska se ut.