Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen lade ju sent omsider den konsumentpolitiska propositionen på riksdagens bord, så lagutskottet fick bryta ut några frågor och behandla dem lite grann i förtid. Det är därför titeln på det här betänkandet är
Vissa
konsumentfrågor
.
Moderaterna har flera motioner och flera yrkanden för att stärka konsumentmakten, bidra till bättre och bredare utbud och lägre priser för den enskilda konsumenten. Alla dessa förslag kommer att behandlas i samband med den konsumentpolitiska propositionen, som kommer att behandlas av utskottet senare under våren. Det gör att karaktären på det här betänkandet nu är något splittrat. Mycket handlar om produktmärkning, produktinformation och marknadsföring. Och det är förstås en viktig del av marknadsekonomin att ge korrekt och tydlig information som hjälper konsumenten att fatta sitt beslut.
Vi vet att reklamen berör, engagerar, bjuder in till debatt och dessutom är en viktig del i vår samhällsekonomi. Det är sällan någon som säger det. Därför vill jag här påpeka att det ofta är mycket konsumentvänligt med sponsring och reklam. Det bidrar till att göra produkter billigare, till att kulturarrangemang blir av. Annonser för med sig att dagstidningar blir mycket billigare för dem som prenumererar på dessa. Och reklam i tv gör att tv-program kan produceras och sändas.
Jag tror inte att jag behöver det, men jag vill gärna peka på inför utskottet att det förs en väldigt intensiv debatt om gränserna för reklam och gränserna för marknadsföring. Utskottet har fått sällskap av självaste statsministern, som tillsammans - sida vid sida, axel mot axel - med statsrådet Jens Orback under det senaste året har påstått att sexualiseringen har ökat i medier och reklam och menat att lagstiftning är sättet att möta det problemet.
Jag tror att det ibland finns starka skäl att rikta kritik mot reklam, annonser och medier. Det gör det tveklöst. Reklam är kraftfullt och berör. Just därför har reklammakare, tidningsredaktörer och annonsörer ett stort ansvar. Reklam som inte respekterar eller som förlöjligar slår oftast direkt tillbaka på annonsören. Löften som inte infrias riskerar att få katastrofala följder för den som gör reklamen eller för varumärket.
För företagen finns både lagar och etiska riktlinjer som reglerar vad man får och inte får kommunicera. Branscherna arbetar med självsanering i form av egenåtgärder, där näringslivet självt slår fast viktiga normer för hur reklamen ska utformas. Det är ett viktigt sätt och som regel ett framgångsrikt sätt att föra debatten och samtidigt värna så viktiga värden som vår yttrandefrihet.
Samtidigt får man inte göra det för enkelt för sig. Det finns en tendens att reklamen just får bära hundhuvudet för det som egentligen är mycket djupare och svårare problem i form av fördomar, missuppfattningar och orättvis behandling ute i samhället och inte bara i reklamens värld.
Jag vill säga inför kammaren att det som statsministern och statsrådet Orback uttalar sig
för
är någonting som är tämligen kulturradikalt, tämligen långtgående. De säger att vi med lagar ska förbjuda det som inte upplevs passa för stunden eller som inte ligger i linje med den för stunden politiskt korrekta uppfattningen eller passar de politiska normerna.
Vi har i dag här en sammansättning med statsministern, Ingemar Vänerlöv och Tasso Stafilidis som gärna vill dra gränser och agera reklampoliser i sammanhanget.
Jag vill då bara stryka under det som Hillevi Larsson tidigare också var inne på, att det är stora värden som står på spel, grunderna för vår tryck- och yttrandefrihet.
Det är som sagt viktigt att debattera och ibland protestera mot reklam. De egenåtgärder som näringslivet driver inom området reklam och marknadskommunikation är mycket viktiga. För den som vill ta del av den debatten, själv vara delaktig och driva på diskussionen finns Internetsajten www.klagareklam.se som gör det möjligt för alla att rikta anmälningar mot reklam som träder över och passerar gränsen.
Det är så diskussionen ska föras. Och det görs oftast ganska bra, genom en levande debatt om etik och yttrandefrihet. Ska den etiska nivån höjas, vilket det finns goda grunder för, är just en flexibel självreglering inom branscherna effektivare än en stel lagstiftning som urholkar grunderna för vår yttrandefrihet.
Debatten behövs, och självsanering är mycket viktigt. Men vi ska nog tänka oss för några varv innan vi börjar kompromissa med det som är grundbultar i en öppen demokrati.