Fru talman! Sverigedemokraterna sitter inte med i Pensionsgruppen. Jag har dock inget annat yrkande. Jag vill dock lyfta fram vårt särskilda yttrande i betänkandet, som lyder som följer:
"De senaste åren har den ekonomiska situationen för de allra mest utsatta pensionärerna försämrats. Fler äldre än tidigare riskerar i dag att hamna i fattigdom. Vi anser att trenden behöver vändas. För att satsningarna ska nå de äldre som har det sämst ställt anser vi att garantipensionen bör stärkas.
Regeringens höjning med 200 kronor per månad är därför ett steg i rätt riktning som vi ställer oss bakom, men vi anser inte att den är tillräcklig. I budgeten för 2020 föreslår vi därför att garantipensionen ska höjas med ytterligare 800 kronor per månad. Detta ger totalt en höjning på 1 000 kronor per månad. I detta skede ställer vi oss därför bakom regeringens förslag i denna proposition."
Fru talman! För Sverigedemokraterna är det viktigt att varje person som når pensionsålder inte ska behöva leva på existensminimum och ständigt oroa sig för hur exempelvis sista veckan före nästa pensionsutbetalning ska hanteras på grund av en ekonomiskt ansträngd situation.
Låt oss för ett ögonblick försöka sätta oss in i situationen och föreställa oss hur det kan vara att vara en fattigpensionär som måste vända på varenda krona. Vad tänker man? Vad ska jag äta? Hur ska jag kunna ställa mat på bordet i dag? Det räcker nog med en måltid i dag. Hur ska jag kunna gratta mitt älskade barn som fyller jämnt i år? Eller, Gud förbjude: Hur ska jag ha råd med en sjukhusvistelse och nya mediciner om jag blir allvarligt sjuk? Det är inte konstigt att ensamheten och den psykiska ohälsan hos äldre ökar.
Situationen och levnadsstandarden för många svenska pensionärer är alarmerande. Nästan 700 000 äldre över 65 år uppbar garantipension i någon form år 2018. Och att fler än 300 000 pensionärer redan lever under fattigdomsgränsen är en skam och inte värdigt ett välfärdsland som Sverige.
Den föreslagna åtgärden syftar dock inte enbart till att stärka socioekonomiskt svaga grupper bland äldre utan medför även en jämställdhetsreform. Bland äldre kvinnor uppbär ungefär varannan kvinna garantipension, medan motsvarande siffra för äldre män uppgår till mer modesta 15 procent. Vi har i dag en situation då många som lever på sin garantipension knappt har råd med så grundläggande behov som mediciner och att gå till tandläkaren, något vi just talade om. Det finns fler exempel. Att unna sig lyxen att resa en bit för att hälsa på sina barnbarn och kanske ge dem en liten gåva på födelsedagen eller till jul är för många helt uteslutet.
I stället för att stärka och förbättra vardagen för dessa äldre, som är de mest utsatta i vårt samhälle i dag, prioriterar regeringen att slopa värnskatten. Som framgår av vårt särskilda yttrande anser vi inte att regeringens höjning med 200 kronor per månad är tillräcklig, varför vi föreslår att garantipensionen höjs med ytterligare 800 kronor och därmed hamnar på en totalsumma på 1 000 kronor per månad.
Samtidigt finns ett i högsta grad långsiktigt problem eftersom hela pensionssystemet är underfinansierat och inte anpassat till den demografiska utvecklingen. Exempelvis är prognosen för en genomsnittlig 80-talist som träder in på arbetsmarknaden vid 25 års ålder och arbetar fram till 67 år med en slutlön på ca 30 000 kronor per månad, i nuvarande penningvärde, en inkomstpension på endast 13 600 kronor. Sålunda påkallar pensionsproblemet både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Vi vill därför utreda en lösning som innebär högre pensionsavsättningar och som på sikt kan bidra till högre pensioner.
Fru talman! För Sverigedemokraterna är det en prioriterad fråga att se till att skyddsnäten är så täckande att begreppet fattigpensionärer inte längre existerar. I vårt Sverige ska alla människor ha rätt till en värdig tillvaro genom hela livet. Därför är regeringens höjning av garantipensionen, om än otillräcklig, ett steg i rätt riktning. Men målet måste som sagt vara att begreppet fattigpensionärer inte längre ska existera i vårt land.