Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.
När det gäller frågan om garantipensionerna satt jag i pensionsgruppen 1991-1994. Då diskuterade vi detta intensivt, eftersom vi fann att det var så många kvinnor i Sverige som hade arbetat i familjeföretag, till exempel jordbruk, och som aldrig hade fått någon lön. Maken hade inte heller köpt någon pensionsförsäkring. Det var därför nödvändigt att detta oavlönade arbete ändå gav en ersättning i form av pension.
Då handlade det om nivån. Och ni har redan diskuterat detta med respektavstånd här. När det gällde det nya pensionssystem som vi skulle sjösätta var det viktigt att arbete alltid skulle löna sig och att avsättningar från lönearbete skulle synas i pensionen. Det skulle vara en skillnad mellan garantipension och den allmänna pensionen. Då handlade det alltså om nivån. På vilken nivå skulle vi lägga den allmänna pensionen? Vi hamnade på den procentuella avsättning som fortfarande ligger fast. Det var för att avsättning till pension plus statlig skatt, plus kommunal skatt och plus landstingskommunal skatt sammantaget inte skulle vara högre än att resten - det som människor fick kvar - gick att leva på. Hela tiden är det alltså en balansgång mellan olika ekonomiska faktorer. Jag tycker att man landade ganska väl.
Nu höjer vi garantipensionen med dessa 200 kronor. Men det mest pricksäkra är bostadstillägget. Där har det länge varit så att människor inte har sökt det. En del har inte gjort det av rädsla för att det fritidstorp eller fritidshus som man har skulle stöka till det. Här finns det ett regelverk. Det är uppenbart att 129 000 människor i dag inte har sökt men är berättigade till bostadstillägg. Myndigheten kan nämligen få fram deras ekonomiska situation och se att de har rätt till det. Det måste därför trumpetas ut att människor ska söka bostadstillägg. Här bör Pensionsmyndigheten göra det lättare för människor att se att de har rätt till detta bostadstillägg. Jag ställer mig alltså bakom denna del och till det höjda bostadstillägget.
Man kan diskutera på vilken nivå bostadstillägget ska ligga. Det är någonting som vi får följa framöver med tanke på utvecklingen på bostadsmarknaden och kostnaderna för boendet.
Det som ni inte har diskuterat här i dag är om vi kan påverka utgiftssidan. Då tänker jag på det som kanske är det allra tyngsta, som jag flera gånger tidigare har tagit upp i kammaren, nämligen att detta är den generation som har stora amalgamplomber som har hållit fantastiskt länge - kanske 70 år. Men nu börjar dessa plomber spricka. De åldras fortare än den individ som har dem i munnen. Nästa år kommer en utredning om tandvården. Därför vill jag här signalera att man verkligen ska titta på hur försäkringen ska vara utformad när det gäller att ersätta förlorade tänder. Vi ser i dag människor som kinderna faller in på. Man kostar på att ersätta framtänderna. Men kindtänderna, som kanske behövs ännu bättre för att tugga födan, har man inte råd med. Där ser jag verkligen fram mot utredningen.
(Applåder)