Herr talman! En god kompetensförsörjning är viktig för att vi ska ha en välfärd som man kan lita på.
Välfärdsverksamheter är centrala i våra liv, framför allt för alla kvinnor som arbetar inom välfärden och för samhällets utveckling i stort.
Tyvärr är arbetsvillkoren i välfärdsverksamheter ofta utsatta för en hård press, vilket har lett till att alltför få söker sig till utbildningar till exempelvis undersköterska, barnmorska och specialistsjuksköterska.
Den demografiska utvecklingen kommer att leda till att fler behöver anställas. Samtidigt vet vi att även kvaliteten kommer att behöva förbättras, vilket tillsammans med avfolkningen på landsbygden kommer att leda till att personalförsörjningen inom de offentliga välfärdstjänsterna på landsbygden sätts under press.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statlig förvaltning och statistikfrågor
TCO har studerat denna fråga närmare i en rapport som publicerades förra hösten. Rapporten visar att det kommer att råda brist för flera yrkeskategorier inom välfärden. Framför allt kommer bristen på omvårdnadspersonal att vara stor, vilket beror på att antalet äldre ökar och det därmed blir en större efterfrågan på äldreomsorg. Uppgifter från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, visar att 125 000 undersköterskor behöver anställas de närmaste tio åren.
Därför behöver regeringen tillsätta en personalförsörjningskommission med uppdrag att föreslå åtgärder och insatser för att klara personalförsörjningen inom välfärdssektorn i hela landet. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till vår reservation 3.
I januari 2013 startade Arbetsförmedlingen ett praktikprogram där personer med nedsatt arbetsförmåga skulle få praktik på statliga myndigheter, något som förhoppningsvis i förlängningen skulle leda till fler anställningar.
De ansvariga på Arbetsförmedlingen var optimistiska och trodde att man skulle kunna skapa 2 250 praktikplatser, på längre sikt ännu fler. När praktikprogrammet granskades av medierna ett år senare konstaterades att endast 350 personer hade genomgått det. Av dem som klarat sin praktik hade bara 23 personer fått anställning på en statlig myndighet.
En avgörande orsak till det magra utfallet, både vad gäller antalet praktikplatser och antalet praktikanter som erbjudits anställning, är det faktum att Arbetsförmedlingen bara har lyckats skriva överenskommelser med ett fåtal myndigheter. Av de 370 myndigheter som finns i Sverige är det bara 48 som tecknat avtal.
Enligt Handisam, som samarbetar med Arbetsförmedlingen kring praktikprogrammet, ser myndigheterna fler hinder än möjligheter, vilket undergräver möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att få en praktikplats och därmed i förlängningen en anställning.
Man kan som vänsterpartist konstatera att Arbetsförmedlingens praktikprogram hos statliga myndigheter för personer med funktionsnedsättning, som den förra regeringen initierade, har blivit en besvikelse.
För att praktikprogrammet ska fylla sin funktion - att ge deltagarna arbetslivserfarenhet från statliga myndigheter och därmed öka deras möjligheter till ett framtida arbete - krävs tydligare styrning från den nya regeringens sida.
De offentliga arbetsgivarna bör föregå med gott exempel när det gäller att erbjuda praktikplats och arbetstillfällen åt personer med funktionsnedsättning. Regeringen bör därför i sin styrning av de statliga myndigheterna begära att man tar fram mål för anställning av personer med funktionsnedsättning.
Om alla statliga myndigheter tog emot sex personer skulle målet om 2 250 praktikplatser nås. Detta är inte omöjligt - det krävs bara hårdare press på de statliga myndigheterna.