Fru talman! Egentligen skulle jag vilja fråga hur mycket dyrare det kommer att bli att renovera så småningom när alla dessa regler om klassning av byggnader ska börja gälla. Man ska lägga upp en plan, förbereda för kommande renoveringssteg och så vidare.
Men vi ska kanske hålla oss till själva subsidiaritetsprövningen. Med den motivering som vi nyss har hört här från Leif Nysmed skulle man i princip kunna motivera att vad som helst ska ligga på EU-nivå.
Är det verkligen fullständigt omöjligt för den svenska regeringen att fatta beslut om en egen klassning av byggnader från A till G utan den extrema byråkratisering av hela byggsektorn som detta direktiv faktiskt kommer att medföra? Jag har väldigt svårt att se varför det skulle vara så enormt svårt när man tänker på att det här ingår väldigt mycket av renoveringsplaner och omklassningar tillsammans med ständigt nya uppgraderingar av gränsvärden för att så småningom uppnå målet nollutsläpp från byggnadssektorn. Hade det inte räckt att bara sätta målet nollutsläpp för byggnader? Då skulle vi i Sverige själva kunna komma fram till hur vi ska uppnå nollutsläpp. Om alla länder gjorde så borde vi uppnå nollutsläpp i EU också, eller hur?