Herr talman! Detta, kära åhörare, är en synnerligen angelägen debatt.
Skogens betydelse för vårt land kan knappast överdrivas, men vi har i dag en rätt allvarlig situation - en situation med allt fler skogsägare som känner oro och osäkerhet kring förutsättningarna för sitt brukande, för sitt ägande och för sitt företagande. Hur kommer det sig? Skogsindustrin går ju som tåget, gör stora investeringar och presenterar ständigt nya produkter och användningsområden för den skogliga råvaran, i takt med att vi försöker lämna den fossila eran och ställa om till en biobaserad ekonomi.
Ja, herr talman, detta kan tyckas paradoxalt, men läget i dag är faktiskt att industrin efter några tuffa år vädrar morgonluft, samtidigt som många virkesproducenter, det vill säga skogsägare, ligger vakna på nätterna och funderar över om de i morgon kommer att få bruka sin skog, om dagens generation skogsägare kommer att få skörda frukterna av tidigare generationers skogsbruksåtgärder och om kommande generationer kommer att få skörda resultatet av de åtgärder och det arbete som dagens skogsägare gör.
Vad är det då konkret som har orsakat denna, enligt mitt och Moderaternas tycke, mycket allvarliga situation? Problembilden skulle jag säga är tämligen komplex och berör en lång rad frågor och perspektiv, men till stor del handlar det om att dagens rödgröna regering inte bedriver en tydlig och långsiktig skogspolitik med respekt för ägande- och brukanderätten.
Nu kommer säkert Isak From - det gjorde han egentligen redan i sitt inlägg - att protestera och säga att den tidigare skogspolitiken, med utgångspunkt i de två jämställda målen i skogsförslagen, ligger fast och att regeringen inte har genomdrivit några stora lagändringar. Detta är sant, i alla fall det sistnämnda, men problemet med den nuvarande regeringens politik är bara delvis vad regeringen gör. Minst lika mycket handlar det om vad regeringen inte gör och vad regeringen låter myndigheterna göra.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik
Regeringen har inte tagit Sveriges skogsägares oro och synpunkter på allvar när det gäller att ägande- och brukanderätten urholkas och riskerar att ytterligare urholkas om regeringen gör verklighet av till exempel förslaget om utökad talerätt.
Regeringen har inte presenterat några nya direktiv för nyckelbiotopsinventeringen för att komma till rätta med de stora och allvarliga problem som inventeringen varit förknippad med och som har drabbat berörda skogsägare.
Regeringen har inte lyssnat på skogsägarna och heller inte på Skogsstyrelsen eller Naturvårdsverket vad gäller artskyddsförordningen. Redan i juni 2016 uppmanade generaldirektörerna för nämnda myndigheter i ett gemensamt brev regeringen att se över artskyddsförordningen för att beslut som baseras på förordningen ska fattas på ett tillämpbart, effektivt och rättssäkert sätt. Men regeringen har inte agerat.
Regeringen har heller inte tillräckligt tydligt, aktivt och kraftfullt agerat inom EU för att värna skogsägarnas och den svenska skogsindustrins intressen.
Regeringen har inte lyckats presentera något nationellt skogsprogram, trots att arbetet påbörjades redan av Alliansregeringen.
Regeringen har inte vidtagit några konkreta åtgärder för att skapa förutsättningar för en ökad tillväxt i skogen och för ett ökat uttag av biomassa. Tvärtom har man ensidigt prioriterat skydd av skog och att ta skog ur produktion. Därmed har regeringen inte tagit vara på möjligheten att låta den svenska skogen göra än större klimatnytta genom att ersätta fossila och energikrävande material och produkter. Därmed har också viktiga jobb, inte minst på landsbygden, gått förlorade.
Detta, herr talman, är exempel på viktiga åtgärder och frågor som regeringen har negligerat eller försummat och som kraftigt har bidragit till den växande oro och osäkerhet som Sveriges 330 000 skogsägare känner. Det är mot denna bakgrund som en majoritet här i riksdagen, på Moderaternas och Alliansens initiativ, nu vill rikta inte bara ett, två eller tre utan faktiskt fyra tillkännagivanden, alltså skarpa uppmaningar, till regeringen.
För det första: att säkerställa att inventeringen av nyckelbiotoper är rättssäker och effektiv samt att klassificeringen tar hänsyn till de lokala och regionala förutsättningarna.
För det andra: att regeringen gör en översyn av artskyddsförordningen för att säkerställa att den är tillämpbar, effektiv och rättssäker.
För det tredje: att en god incitamentsstruktur för ett hållbart skogsbruk säkerställs.
Och för det fjärde: att en översyn görs av olika typer av ersättningsmodeller vid skyddande av skog, i syfte att skapa effektivare skyddsformer.
Detta, herr talman, är fyra tillkännagivanden som handlar om viktiga frågor för svenskt skogsbruk, utifrån både ett miljöperspektiv och ett produktionsperspektiv. Det är frågor som är intimt sammankopplade.
För att säkerställa en god incitamentsstruktur för ett hållbart skogsbruk, menar jag och Moderaterna, måste problemen med såväl nyckelbiotopsinventeringen som tillämpningen av artskyddsförordningen lösas. Detta ansvar ligger på regeringen, och det är minst sagt hög tid för regeringen att ta detta ansvar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik
Problemet i dag är nämligen att tillämpningen av både nyckelbiotopsinventeringen och artskyddsförordningen leder till att markägare som brukat sin skog med stor omsorg om den biologiska mångfalden och därigenom skapat höga naturvärden ofta straffas genom inskränkningar i sitt ägande och sitt brukande. Jag är verkligen genuint bekymrad över den omvända incitamentsstruktur som blir alltmer etablerad. Och än mer orolig är jag över det faktum att regeringen inte tycks dela min oro.
För att ytterligare utveckla miljöhänsynen inom skogsbruket och för att vi som land ska ha en chans att nå de högt ställda miljömål som vi har satt upp måste Sveriges skogsägare fortsätta att göra mer och ta ett större ansvar än vad lagen kräver. Sveriges skogsägare måste fortsätta att med stort engagemang och nyfikenhet utveckla skötselmetoder och åtgärder som både leder till ökad tillväxt i skogen och till en rik biologisk mångfald.
Herr talman! Min poäng är alltså att miljömålen bara kan nås genom ett stort och frivilligt engagemang av Sveriges skogsägare. Detta kräver i sin tur respekt för ägande- och brukanderätten och en struktur som uppmuntrar i stället för straffar skogsägare som brukar sin skog på ett sådant sätt att höga naturvärden skapas.
Herr talman! Jag skulle gärna stanna här i talarstolen länge till för att tala om skogens många och stora värden, om skogens nyckelroll i klimatomställningen och om de ytterligare förslag som vi moderater har lagt för att utveckla svenskt skogsbruk och svensk skogsindustri, men med respekt för anmäld talartid måste jag försöka att begränsa mig. Jag står självfallet bakom samtliga moderata reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 9 om bioekonomistrategi.
Jag måste dock avslutningsvis verkligen inskärpa behovet av en långsiktig skogspolitik med sikte på en fortsatt ökad skoglig tillväxt och möjlighet för en ökat uttag ur den svenska skogen. Detta är viktigt av så många anledningar, inte minst för klimatet.
Jag har för Moderaternas räkning varit med om att inom Miljömålsberedningen förhandla fram världens mest ambitiösa klimatmål. För mig och Moderaterna är det uppenbart att den svenska skogsnäringen spelar en avgörande roll i arbetet för att nå dessa klimatmål. Av skogen kan vi få hållbara byggmaterial, gröna kemikalier, textilier, drivmedel - ja, allt som vi i dag får av kol och olja kan vi få av skogen. Men då måste skogen brukas och den måste brukas så att tillväxten är stark och så att skogsbruket kan leverera den råvara som industrin behöver.
För ett par år sedan hörde jag första gången talas om Domsjö Fabrikers fantastiska planer på att göra enorma investeringar i ett nytt bioraffinaderi i Domsjö utanför Örnsköldsvik. Investeringen beräknades till någonstans mellan 15 och 22 miljarder och skulle därmed vara den största investeringen i svensk skogsindustri någonsin. Investeringen skulle innebära 4 000-5 000 jobb och enormt mycket för arbetet att ersätta oljebaserade produkter med hållbara, förnybara produkter från den svenska skogen. Men nu lägger Domsjö planerna på is. Varför? Enligt tidningen Entreprenör gör man det på grund av regeringens skogspolitik. Företaget känner för stor oro och osäkerhet inför om råvaran till industrin kommer att finnas.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik
Herr talman! Domsjös besked är ingen liten varningssignal, utan i mina öron är det en högljudd siren som larmar om något riktigt allvarligt. Skogsbruket och skogsindustrin har en nyckelroll i klimatomställningen och i omställningen till en biobaserad ekonomi. Men nycklarna måste användas. Skogen måste brukas. Och eftersom skogsbruk är en långsiktig verksamhet med omloppstider på i många fall över 100 år måste också politiken vara långsiktig och hyggligt förutsägbar. Dagens skogsägare måste känna sig trygga med att kommande generationer får betalt för de investeringar och det arbete som görs i dag. Annars raseras hela modellen för det svenska skogsbruket och därmed också grunden för den svenska skogsindustrin.
Skogen har mer att ge, men för att bättre ta vara på skogens potential behöver svenska folket i september ge den här regeringen sparken.
(Applåder)