Herr talman! När Ryssland oprovocerat invaderade Ukraina stod Migrationsverket i begrepp att avveckla ytterligare ett tusental boendeplatser. Migrationsverket är tveklöst en myndighet som har ställts inför de allra största utmaningarna. Vid migrationskrisen 2015-2016 skulle man snabbt bygga ut sin kapacitet för att sedan snabbt krympa sin kostym inför ett helt nytt läge, som dessutom den pandemi som världen har tvingats hantera ytterligare skärpte. Jag vill därför gärna ha sagt att vi här nu diskuterar en myndighet som under de gångna åren har ställts inför enorma utmaningar och att detta givetvis, tycker jag, bör spela in när vi gör våra bedömningar.
Underlaget för den här diskussionen är Riksrevisionens rapport om neddragningarna hos Migrationsverket 2017-2020. I rapporten riktas skarp kritik mot både Migrationsverket och regeringen för hanteringen av neddragningarna på Migrationsverket. Riksrevisionen slår fast att man har misslyckats med att på ett bra sätt hushålla med statens resurser.
Migrationsverket har under de år som man har granskats haft problem med att nå uppsatta mål, inte minst avseende prövningsverksamhet, service och tillgänglighet. Men som sagt har myndigheten haft att hantera den snabbaste neddragningen i svensk statsförvaltning på många år. Riksrevisionen bedömer att Migrationsverket men också regeringen har överskattat myndighetens förmåga att öka produktiviteten och implementera omställningen samtidigt som resurserna minskat.
Herr talman! Vi har från Kristdemokraterna lyft fram några punkter som Riksrevisionen pekar på och som vi menar att det finns anledning för oss i riksdagen att ta tag i.
För det första måste Migrationsverket och regeringen på olika sätt prioritera verkets kompetensförsörjning på både kort och lång sikt. En konsekvens av de resursneddragningar som ålagts Migrationsverket har varit att man har dragit ned på personal och därmed förlorat en massa kompetens. Personalen har minskat med var tredje anställd under de här fyra åren. Detta har dock inte bara berott på en minskad budgetram, utan Riksrevisionen pekar också på att Migrationsverkets kommunikation inte varit tillräckligt transparent och tydlig, vilket har lett till att flera personer har valt att sluta i förtid. Kompetens har således också opåkallat försvunnit från Migrationsverket.
Det här har fått en rad negativa följder avseende produktiviteten, men det innebär också att rättssäkerheten i bedömningsarbetet kan påverkas och därmed kontrollen över vilka som har rätt och inte har rätt att vara i Sverige.
För det andra måste avvecklingen av tillgångar i form av lös egendom säkras. Jag menar att det är mycket allvarlig läsning att det exempelvis inte går att spåra vad som hänt med lös egendom som it-utrustning och mobiltelefoner. I denna form av apparatur kan det finnas känsliga uppgifter, sekretessbelagda uppgifter, som kan ha hamnat i fel händer. Riksrevisionen konstaterar nämligen att det inte går att utesluta att oegentligheter har förekommit. Att it-utrustning och mobiltelefoner är spårlöst försvunna är synnerligen allvarligt. Informationssäkerheten har alltså brustit, och vi menar att det måste utredas närmare.
Riksrevisionen föreslår att regeringen ska införa nya stödfunktioner för avveckling av statliga tillgångar. Regeringen delar inte Riksrevisionens bedömning och slår samtidigt ifrån sig ansvaret för säkerhetsbristerna vid avvecklingen av tillgångar. Det är riktigt, som regeringen påpekar i sitt svar, att det finns lagstiftning som reglerar informationssäkerhetsfrågor. Men vi kristdemokrater delar inte regeringens bedömning att denna lagstiftning räcker. Vi menar att regeringen kan göra mer för att underlätta för myndigheter att på ett effektivt, korrekt och säkert sätt kunna avveckla tillgångar och föreslår därför att regeringen ser över sitt arbetssätt när det gäller att stödja myndigheternas säkerhetsarbete.
Jag menar att det är ganska uppenbart, för alla som valt att läsa Riksrevisionens rapport, att mer både kan och ska göras. Jag yrkar således bifall till reservation nummer 3.
Kristdemokraterna konstaterar, herr talman, att Migrationsverket på flera punkter misslyckats med omställningen. Det är en omställning som har gjorts under väldigt skarpa neddragningar. Men för tydlighetens skull vill jag också tillägga att vi konstaterar att det yttersta ansvaret givetvis vilar på regeringen. Det är regeringen som har ansvaret för att styra myndigheten, vilket i vissa fall kan innebära att man måste använda bromsen. Det tycker jag faktiskt att regeringen medger när man anför att myndigheten måste ges tillräckliga planeringsförutsättningar när omfattande omställningar krävs. Så har ju inte varit fallet.