Herr talman! Att Högsta domstolen ändrar praxis och dessutom beslutar att ett förbud, i detta fall mot dubbelbestraffning i skatteärenden, ska gälla retroaktivt hör inte till vanligheterna. I detta fall har det hänt, och det har i sin tur lett till att dömda skattebrottslingar har begärt resning och släppts ut ur våra fängelser.
I Sverige har man i skattefrågor historiskt kunnat bestraffas dubbelt, dels genom att Skatteverket utfärdar ett skattetillägg, dels genom att man i allmän domstol kan åtalas och dömas för skattebrott. Brottsrubriceringen skattebrott är en straffrättslig sanktion. Brottsrubriceringen skattetillägg anses däremot enbart vara en administrativ sanktion. Men för Europadomstolen utgör den sanktionen en anklagelse om brott i Europakonventionens mening. Därför strider Sveriges hantering enligt Europakonventionen mot principen att ingen får lagföras eller straffas på nytt i samma brott.
Olika lagstiftningar och villkor gäller för de båda brottsrubriceringarna, och de hanteras i olika domstolssystem, allmänna domstolar respektive förvaltningsdomstolar. Det betyder att det är komplicerat att komma fram till en bra lösning.
Rättssäkerheten är viktig. Under flera år har läget gällande dubbelbestraffning, eller snarare dubbelprövning, varit osäkert för skatteärenden, med domar som till synes utfallit slumpmässigt. Enskilda medborgare kan ha uppfattat sig som utsatta för godtyckliga ingrepp från samhällets sida.
För att Sverige ska beakta Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna tillsattes därför under Alliansen en utredning som kom fram till ett enigt betänkande utifrån de givna direktiven. Propositionen bygger på detta betänkande och föreslår att det införs en spärregel så att Skatteverket inte kan utfärda skattetillägg om åklagare har inlett en skattebrottsprocess om samma felaktighet eller passivitet avseende samma person och vice versa, det vill säga att en åklagare inte kan inleda en process om Skatteverket redan har utfärdat ett skattetillägg.
Därutöver införs ett samlat sanktionsförfarande som innebär att man i det fall åklagare väcker åtal mot skattebrott i allmän domstol samtidigt kan yrka på och besluta om skattetillägg. Detta har alltså hittills hanterats av Skatteverket respektive i förvaltningsdomstol.
Både justitieutskottet och skatteutskottet avgav tillkännagivanden under förra mandatperioden. I skatteutskottet krävde vi enigt en lagändring så snart som möjligt, vilket riksdagen biföll. Förslaget får visserligen en hel del kritik, inte minst från åklagarsidan. Samtidigt är situationen i dag ohållbar, och frågorna har utretts under lång tid. Vi har nu ett förslag som bygger på ett enigt betänkande. Det är genomtänkt och sammanhängande och utgör en förbättring av rättssäkerheten jämfört med dagens läge. Fördelarna överväger alltså nackdelarna. Med tanke på riksdagens uttryckliga önskemål att snarast anpassa lagen för att följa Europakonventionen är förslaget dessutom det enda alternativet.
Det kommer att bli nödvändigt att följa hur spärregeln funkar i praktiken. Spärregeln bygger på att kommunikationen mellan åklagare och Skatteverket fungerar väl, men även konsekvenserna av det samlade sanktionsförfarandet blir relevanta att följa. Det gäller inte bara hur praxis kommer att utvecklas när skattetillägg kan hanteras i både allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar utan också de likabehandlingsproblem som kommer att uppstå. Vi kommer att behöva följa utvecklingen noga och vara beredda på att revidera lagstiftningen.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)