Herr talman! Det var en annorlunda slutsats. I länder som har en mycket bättre Beveridgekurva finns det inget samband mellan attraktiviteten i att bo på landsbygden och människor som väljer att gå ingenjörsutbildningar. Det finns inget som helst sådant samband. Men det är förklaringen i Sverige.
När man beskriver problem och lösningar på det sättet försöker man få lösningen att handla om någonting som man själv tycker är viktigt. Det är såklart viktigt i sig att människor kan leva och verka överallt i landet. Men det betyder inte att det behöver vara lösningen på just detta problem.
En stor del av problemet handlar om hur många platser som erbjuds på andra linjer. Vi har till exempel ett gravt överutbud av utbildningar inom andra sektorer. Det bidrar till att de konkurrerar med tanken på om man ska bli ingenjör eller inte. Och vi har en gymnasieskola som är helt neutral när det gäller vilken utbildning man ska välja. Till exempel blir de naturvetenskapliga och klassiska högskoleförberedande ämnena utkonkurrerade av estetiska ämnen, medieutbildningar och så vidare. Det är också ett problem som behöver adresseras.
Om vi tittar på skillnaden mellan Sverige och en bättre fungerande arbetsmarknad som i till exempel Tyskland visar det sig att de har ungefär 5 procent högre andel som går de klassiska linjerna, nämligen vetenskap och teknologi. Handlar det om att den tyska landsbygdspolitiken är mer effektiv? Självklart inte. Det handlar om att vårt utbildningssystem är felaktigt riggat.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik
I en tidigare debatt med Socialdemokraterna förnekade man att det ens fanns sådana problem; den svenska kompetensförsörjningen fungerar utmärkt. Det tror jag inte på.