Herr talman! Det var ett spännande anförande. Jag hoppas att jag är bättre på att lyssna än vad Fredrik Lundh Sammeli är. Jag hörde nämligen att Fredrik Lundh Sammeli talade om att tydlighet är bra. Något som jag framhöll var att ett otal remissinstanser vid ett otal tillfällen i den här lagstiftningsprocessen har påtalat att olika saker är otydliga och att det behövs förtydliganden av hur lagstiftningen ska tolkas. Det handlar inte om att vara emot att specialister kan arbeta här under den tid det behövs, eller för den delen även längre, om det skulle vara så att de flyttar hit permanent. I det fallet är det en annan lagstiftning som gäller.
Det handlar över huvud taget inte om det. Jag tycker att Fredrik Lundh Sammeli kan lyssna på sina egna anföranden när vi har diskuterat just arbetskraftsinvandring och fundera över var han ställer sig när det gäller att ta hit arbetskraft från andra länder. Det handlar om att vi behöver en tydlig lagstiftning.
Låt mig ställa en rak och konkret fråga. Varför gör man det inte fakultativt när det gäller utlänningen själv som är här för att arbeta? Om den utgör ett hot mot rikets säkerhet ska man återkalla uppehållstillståndet. Varför gör man det fakultativt, alltså frivilligt, om familjemedlemmen utgör ett hot? Det är exakt samma hotskrivelse och samma formulering. I det ena fallet är det frivilligt att återkalla uppehållståndet. I det andra fallet slår man fast det självklara att om personen är ett hot mot Sveriges säkerhet ska personen inte ha tillstånd att vistas i landet.
Det är den här sortens misstag som återfinns på flera håll. Det är otydligheter, och det hänger inte ihop. Det är ett förhastat lagförslag på grund av att man har dragit ut på att genomföra ICT-direktivet. Det tolkar jag det som, eftersom vi redan är försenade. Sedan gör man ett slafsverk för att få något på plats. Men det är inte tydligt, hållbart eller konsekvent. Det är vad jag ifrågasätter. Varför gör man skillnad på de två fallen? Varför är det frivilligt i ett fall men tvingande i ett annat?