Fru talman! Jag vill prata om trygghet, delaktighet, kunskap och frihet.
Först, på det temat, vill jag tacka Johan Hultberg, Camilla Waltersson Grönvall och mina andra kollegor i socialutskottet för att klok digitalisering snart kommer att ge en tryggare vård.
De flesta av oss tror nog att läkaren på vårdcentralen eller sjuksköterskan i hemsjukvården redan i dag kan se i vår journal allt vi varit med om, det som hänt oss och vilken vård vi har fått. Nix! När jag själv var en av de ansvariga för sjukvården i Uppsala län ville vi att patienter skulle kunna välja att låta en anhörig se delar av journalen eller hjälpa dem med läkartider. Nix! Vi fick skäll, för det hade varit att bryta mot lagen. Men snart blir det som hela tiden borde ha varit självklart äntligen möjligt. Det är naturligtvis min vård och min sjukdomshistoria, men informationen i journalen måste just därför kunna hjälpa mig så bra det bara går och så bra jag själv tillåter.
Vi tar bra steg på vägen, men vi liberaler vill mer. Vi vill att avancerad sjukvård för sällsynta tillstånd ska koncentreras i europeiska specialistcentrum. Vi vill ge valfrihet även för människor med beroendesjukdomar, inom beroendevården i hela landet, var man än bor.
Vi stöttar Centerpartiets förslag om en nationell organisation för ambulanshelikoptrar. Vi vill minska administrationen och dubbelkommandot, som följer med det oändligt överbyråkratiska system vi har just nu och som vi själva har byggt, med riktade statsbidrag. I stället vill vi stärka kunskapsstyrningen och jämställdhetsperspektivet i sjukvården.
Jag är glad över att januariavtalet tydligt säger att vi måste ha fokus på arbetsmiljö, på patienten och på stärkt vård på landsbygden och i glesbygden. Detta tillsammans med våra övriga förslag tar oss längs vägen mot att bra sjukvård inte ska bero på vilken sjukdom, vilket kön eller vilket postnummer man har. Detta är mycket viktigt.
Apropå kunskapsstyrning kan man fråga sig vem det är som kör. Staten tycker att staten kör, regionerna vill köra själva men vi liberaler vill att det ska vara fakta, de anställda och patienterna själva som ska styra, i betydligt högre grad än i dag.
Jag vill särskilt lyfta fram vår reservation 14. Vårt krav där är att sjukvården i mycket högre grad än i dag ska få utvecklas där vården ges. Pandemin har visat vilken enorm kraft det finns i att släppa fram anställda, korta beslutsvägarna, stärka mandaten och minska detaljstyrningen från sådana som jag själv, till exempel.
Hur kan då detta gå till? Jo, det vi talar om i vår reservation 14, som jag verkligen hoppas att vi kan få igenom nästa år, om inte nu, är att precis som forskningen helt baseras på att forskare granskar och ger råd till andra forskare - peer review - vill vi att man också inom sjukvården ska kunna stärka både anställda och patienter genom att göra det helt självklart att man regelbundet får be kunniga medicinska experter om råd. Det är människor från samma yrkesgrupp men från den plats i världen där vården i fråga är den allra bästa.
Vad säger världsexperterna inom olika yrkesgrupper om hur vi ger vård? Hur gör man där behandlingsmetoderna eller arbetsmiljön är som allra bäst? Var brister vi? Hur kan vi utvecklas? Detta tror vi att vi skulle få väldigt bra svar på genom att låta dem som kan tala med andra som också kan och öka kraften där vården faktiskt bedrivs - helt enkelt låta de anställda fråga dem som vet.
Slutligen tror jag att sjukvården behöver en synvända, ett totalt perspektivskifte, när det gäller vad vi egentligen ska fokusera på. Vi är otroligt glada över att i januariavtalet se svart på vitt att den husläkarreform som vi kämpat för sedan 70-talet äntligen kommer att kunna genomföras. Vi lyckades genomföra en husläkarlag på 90-talet. Det tog ett år - sedan var den borta - men nu ska den bli verklighet. Vi tror att en fast husläkare, med ett tak för hur många patienter det är rimligt att ha för patienternas skull och för arbetsmiljöns skull, är helt rätt väg att gå.
Vi vill komplettera detta, fru talman, med en portalparagraf för sjukvården som tydligt visar varför vi har denna vård och varför vi har byggt denna gemenskap, nämligen att den som behöver vård ska ha rätt att få den vården, inte bara utifrån ett befolkningsperspektiv utan som individ, och rätt att välja var och vilken vårdgivare: min kropp, min hälsa, mitt liv.
Politik för oss är att gång på gång välja vilket samhälle vi vill ha, i det här fallet vilken sjukvård vi vill bygga upp. Vi liberaler väljer kunskapens, frihetens och framtidens sjukvård.