Herr talman! Vänsterpartiet har under ett antal år drivit frågan om att regeringen måste ta ansvar för att det kontrolleras att de trossamfund som uppbär statligt stöd lever upp till de krav som ställs för att samfunden ska få del av dessa medel. Ett antal händelser som har tagits upp i massmedierna under de senaste åren har aktualiserat behovet av att göra en utvärdering av om samfunden upprätthåller och stärker de grundläggande värderingar som samhället vilar på och är stabila och har egen livskraft.
I slutet av den förra mandatperioden utlovades slutligen en sådan utredning av den förra regeringen, men eftersom en sådan utredning inte syntes till har vi upprepat våra krav. Vänsterpartiet blev också inspirerat av den förre jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström som uppmanade sin efterträdare att granska de religiösa arbetsgivarna inom de religiösa trossamfunden. Han sade så här i tidningen Ordfront i höstas: Det finns en sak jag ångrar att jag inte har gjort under mina sju år som JämO, nämligen att jag bara har granskat arbetsgivare inom svenska kyrkan och inte inom övriga religiösa samfund i Sverige.
Borgström skriver vidare: Den 4 oktober 2005 antog Europarådets parlamentariska församling resolution 1464 om kvinnor och religion i Europa. Resolutionen slår fast att religionerna har en stark inverkan på samhället och att detta sällan gynnar kvinnor. Tvärtom. Medan de flesta världsreligioner lär att kvinnor och män är lika inför guden tilldelas de olika roller och maktpositioner i jordelivet. Resultatet är fortgående kränkningar av kvinnors rättigheter, från könsstympning och tvångsäktenskap till stereotypa könsroller som begränsar kvinnors möjligheter att träffa sina egna livsval.
Som ni känner till har JämO tillsyn över att jämställdhetslagen följs och tillämpas. Det innebär att arbetsgivaren ska se till att arbetsförhållandena är lämpade för både kvinnor och män och underlätta för anställda att förena familjeliv och yrkesarbete. Arbetsgivaren ska också sträva efter en jämn könsfördelning på arbetsplatsen. Jämställdhetslagen omfattar alla arbetsgivare, också trossamfunden.
Religionsfriheten får inte utnyttjas för att kränka andra rättigheter. Exempelvis den resolution om kvinnor och religion som Europarådet har antagit betyder att medlemsstaterna är skyldiga att skydda kvinnor mot alla former av kränkningar som görs i religionens namn och att främja och genomföra jämställdhet.
Herr talman! Inom Vänsterpartiet är vi väl medvetna om trossamfundens betydelse för stora delar av landets befolkning, såväl kvinnor som män, och vi står bakom den religionsfrihet som är ett av vårt samhälles grundläggande värden. Vi känner stor respekt för trossamfunden och människors tro.
Herr talman! Vänsterpartiet har i motionen, som vi skrev den 30 september 2007, föreslagit att regeringen redovisar en utvärdering av hur kraven för att få statsbidrag i lagen om stöd till trossamfund tillämpas. Ett par dagar innan, den 27 september, gav regeringen ett uppdrag till Nämnden för statligt stöd till trossamfund att fördjupa dialogen med trossamfunden om värderingar vad avser jämställdhet och barns rättigheter. De ska också titta på hur trossamfunden kan bidra till att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Uppdraget ska redovisas den 1 mars 2009.
Herr talman! Eftersom regeringen håller på att se över villkoren för statens stöd till trossamfunden och nämnden aktivt arbetar med att lyfta upp dessa frågor avstår vi från att reservera oss till förmån för vårt förslag om att regeringen ska redovisa en utvärdering av hur § 3 i lagen om stöd till trossamfund tillämpas.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i kulturutskottet skriver i ett gemensamt särskilt yttrande att det är viktigt att trossamfunden efterlever den del av värdegrunden som gäller exempelvis barnaga, synen på kvinnor och män samt synen på homosexuella, bisexuella och transpersoner. Jag noterar att de sistnämnda inte ingick i regeringens uppdrag. I en flerpartimotion yrkar v, mp, c och fp på just det som saknas i nämnda uppdrag, det vill säga att regeringen på lämpligt sätt bör uppmärksamma HBT-personers situation och synen på HBT-frågor i trossamfunden.
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Anders Åkesson och Dan Kihlström om de i sina anföranden kan lova att de ska arbeta för att dialogen med trossamfunden även ska omfatta en icke diskriminerande syn på HBT-personer.
Herr talman! Jag står bakom de två reservationer som finns i betänkandet men väljer att yrka bifall till reservation 1, punkt 2, granskning av trossamfunden av JämO, HomO och DO.
Jag noterar att en ombudsman har varit i kontakt med några av trossamfunden, nämligen Ombudsmannen mot diskriminering på grund av homosexuell läggning som man hade 2003. Han hade överläggningar med några trossamfund. Vid dessa möten diskuterade man trossamfundens roll i arbetet mot diskriminering.
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, DO, hade i början av 2000-talet överläggningar med Svenska kyrkan. De överläggningarna gick ut på att kyrkan som arbetsgivare åtog sig att utbilda och informera anställda om bland annat innehållet i lagen om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet.
JämO håller på med en granskning av Svenska kyrkan, bland annat med anledning av att kyrkan är överrepresenterad som anmäld arbetsgivare hos JämO.
Vänsterpartiet tycker att tiden nu är mogen att samtliga diskrimineringsombudsmän gör en mer metodisk granskning av trossamfunden, helt i linje med vad den förre Jämställdhetsombudsmannen förespråkade att hans efterträdare skulle göra. Tiden är mogen mot bakgrund av att det har gått åtta år sedan den enda av ombudsmännen varit i kontakt med några trossamfund.
Det är också på tiden att både JämO och DO tar sig an trossamfunden. Om trossamfunden fungerar perfekt, som exempelvis några av allianspartiernas representanter hävdar, har ju trossamfunden inget att frukta. Då kanske granskningen till och med resulterar i att det behövs ökade statliga bidrag.
I detta anförande instämde Torbjörn Björlund (v) och Nikos Papadopoulos (s).