Herr talman! Jag hade kanske förväntat mig något litet utbyte här också. Vi har ju diskuterat den här frågan förut. Vi kan göra det igen.
När det gäller Svenska kyrkan först och främst har den inget statligt stöd på det sättet. Det är en egen organisation som har en egen beskattningsrätt och på så sätt får sin finansiering. Det staten bidrar med är på kulturområdet när det gäller kulturbyggnader och annat där man får stöd och hjälp. Där har vi gemensamt sagt att det tillhör vårt gemensamma kulturarv. Då är den saken utredd.
När det gäller de andra frågorna försökte jag säga i slutet av mitt anförande att det är självklart att trossamfunden som fria folkrörelser också ska diskutera de frågor som Siv Holma tar upp. Men grunden var så tydlig som anges i betänkandet och som jag också försökte nämna, de grundläggande punkter som samhället ställer upp. Mot det ska naturligtvis det statliga stödet utvärderas.
Jag vet, och det vet också Siv Holma, att de frågor som Siv Holma tar upp på många olika sätt redan är föremål för en dialog, i den allmänna debatten, och jag vet också att de frågorna har förekommit i kontakten mellan trossamfunden och regeringen. Så det är inte något nytt. De här frågorna är inte nya på något sätt, utan det är frågor som vi har levt länge med i samhället. Den dialogen förekommer.