Fru talman! Det som är viktigt är hur många utredningar som behövs och genomförs och hur många av de brott som faktiskt begås som beivras. Det är egentligen det vi står här och talar om. Det är framför allt en resursfråga och inte en lagstiftningsfråga. Det är inte här problemet ligger. Problemet är att man inte har resurser nog för att utreda precis allt som händer. Det är en fråga som vi i allra högsta grad kan diskutera.
Jag tror att alla är överens om att vi skulle vilja se till att det finns mer resurser för att utreda brottslighet. Jag tror inte att jag någonsin har hört någon i kammaren vara emot det. Att hänga upp sig på de här sakerna kommer dock inte att leda den diskussionen särskilt långt framåt.
Nu får vi se hur lagarna kommer att slå, och vi kommer att kunna skruva i dem hela tiden. Jag har på intet vis sett att det skulle finnas ytterligare behov av utredningar på den punkten.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 maj.)