Herr talman! Ja, 4 miljarder kronor är mycket pengar. Det ska man ha respekt för, men det är trots allt nästan bara hälften av det som Trafikverket bedömde vara behoven. Det går inte att komma undan.
Jag tycker också att statsrådets svar i hans andra inlägg väcker en fråga. Om regeringen har uppfattat att det har funnits brister och att stödet inte varit effektivt, varför väljer man att inte komma till rätta med det genom tydligare styrning och tydligare uppdrag? I stället väljer man att i det närmaste halvera stödet.
Vi investerar över 1 000 miljarder i vägar och järnvägar, och det är mycket pengar. Men vi måste också kunna investera i kunskap om hur dessa resurser ska användas bäst. Det är det vi historiskt sett har gjort, och det har bidragit till att Sverige är ett föregångsland när det gäller forskning och innovation kopplad till infrastruktur och transport.
Det finns också en näringspolitisk dimension. Sverige konkurrerar internationellt genom kunskap. Näringslivet efterfrågar innovation inom elektrifiering, automatisering, digitalisering och hållbara transporter. Då är det märkligt att regeringen väljer att dra ned på just den forskning som ska bidra till utvecklingen. Här krävs det, herr talman, symbios och samverkan mellan näringsliv och staten för att driva utvecklingen framåt.
Det finns, och jag återkommer nog till det här, en tydlig motsägelse i statsrådets svar. Å ena sidan säger ministern att forskningen är en grundförutsättning för att ta fram kunskap, nya metoder och nya lösningar för att nå de transportpolitiska målen. Å andra sidan motiverar han neddragningen med att statens resurser ska användas så effektivt som möjligt. Då infinner sig frågor, herr talman. Menar regeringen att forskningsmedlen inte används effektivt i dag? Om forskningen är så viktig, varför minskar man då på resurserna? Och är det så att regeringens tre prioriteringar för forskningen – ökad effektivitet, kostnadseffektivt underhåll samt ökad elektrifiering med mera – kräver mindre resurser för att Sverige ska ligga i framkant?
Det behövs investeringar i trafiksäkerhetsåtgärder här och nu, men det behövs också lösningar för att säkerställa dagens trafiksäkerhet. De här behöver man inte ställa mot varandra.
Mina frågor till statsrådet gäller glappet mellan 7,4 miljarder och 4 miljarder. Vilka projekt är det som inte ska genomföras? Vilken kunskap ska inte tas fram, och vilka innovationer ska Sverige avstå från? Och har regeringen gjort någon konsekvensanalys av vilka forskningsprogram som kommer att behöva minskas eller läggas ned till följd av regeringens beslut?