Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · föredragning av utskottsärende med eventuell debatt

Vissa säkerhetspolitiska frågor

HANS LINDE (v), 2010-03-03 (riksmöte 2009/10).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar · Debatterat dokument: Betänkande 2009/10:UU11 Vissa säkerhetspolitiska frågor

Fru talman! Vi har att debattera UU11

Vissa säkerhetspolitiska frågor

. I ärlighetens namn får jag väl säga att betänkandet kanske inte är lika exalterande som rubriken antyder. De flesta av yrkandena i betänkandet har behandlats i förenklad motionsbehandling, och vi har i utrikesutskottet valt att fokusera på frågor om massförstörelsevapen och kärnvapen.

Jag kan dock inte låta bli att inledningsvis kommentera en av de motioner som behandlats med förenklad motionsbehandling. I motion U329 kräver företrädare för samtliga fyra borgerliga partier att Sverige ska söka fullt medlemskap i Nato. Det skulle innebära att Sverige skulle frångå grunden för svensk säkerhetspolitik under flera decennier. Det tycker inte jag kan passera i denna kammare utan att kommenteras.

Företrädare för de fyra borgerliga partierna skriver i motionen att Sverige inte ska stå vid sidan om utan söka fullt inflytande som medlem. Det är en beskrivning som säger ganska mycket om borgerlighetens världsbild: Vi ska inte stå vid sidan om Nato.

Hur kan alliansfrihet innebära att vi står vid sidan om en organisation som bara en ytterst liten minoritet av världens länder är medlemmar i? Ett tips på årets julklapp till borgerligheten är en atlas. Då kanske man ser att jorden inte slutar vid Gibraltar sund eller vid Uralbergen och att det kanske inte är vi alliansfria som står vid sidan om utan Nato och dess medlemsstater, detta fåtal av jordens länder, som har valt att ställa sig vid sidan om världsutvecklingen.

Ännu en gång får vi ett tydligt tecken på den avgrundsdjupa klyfta som finns inom borgerligheten när det kommer till svensk säkerhetspolitik. Från de borgerliga Natokramarna brukar vi få höra att Nato är en frihetsallians, kanske till och med en fredsallians. Men fråga irakierna i staden Haditha där amerikanska soldater dödade 24 civila och sedan kissade på kropparna om Nato har gett dem frihet. Fråga de många oppositionspolitiker som sitter fängslade i Natolandet Turkiet om Nato har gett dem deras mänskliga rättigheter. Fråga också befolkningen i den afghanska byn Niaza Qala där USA:s flygvapen fällde 250-kilosbomber över en bröllopsfest och sedan sköt flyende barn och kvinnor i ryggen om Nato har gett dem fred.

Fru talman! För mig som vänsterpartist är trots allt inte Natos övergreppskantade historia det främsta argumentet mot ett medlemskap i krigsalliansen Nato. Det främsta argumentet för mig som vänsterpartist mot ett Natomedlemskap är att vår alliansfrihet har tjänat oss och omvärlden väl och att vi ser att vår alliansfrihet har goda förutsättningar att tjäna oss väl både i Sverige och i omvärlden under en lång tid fram över.

Därför är vi i den rödgröna oppositionen i dag helt eniga om att Sverige ska vara alliansfritt och att vi inte under den kommande mandatperioden kommer att söka medlemskap i Nato. När ska det fåtal borgerliga företrädare som har masat sig ned till kammaren ge samma klara besked om sin säkerhetspolitik inför kommande mandatperiod? I dag har de borgerliga företrädare som finns här ett utmärkt läge att ge besked. Vad kommer den borgerliga säkerhetspolitiken att bli för nästkommande mandatperiod?

Fru talman! Jag får erkänna att vi som talar om och är anhängare av alliansfriheten oftast talar om den i tämligen svepande termer. Vi glömmer ibland att prata om alliansfrihetens tydliga fördelar.

Alliansfriheten i Sverige har bidragit till att generation efter generation har kunnat födas och leva sina liv i vårt land utan att behöva uppleva krigets helvete. Alliansfriheten har gett oss ett handlingsutrymme inom såväl utrikespolitiken som de viktiga nedrustningsfrågorna som bland annat Carina Hägg pratade om här tidigare. Det har gjort att vi har kunnat gå före och vara drivande internationellt när vi har haft en regering med den politiska viljan.

Ser vi i dag ut över världen är det uppenbart att det råder en akut brist på alliansfria länder som står upp för fred, nedrustning och mänskliga rättigheter, oavsett var, när och med vilka motiv de kränks eller inskränks. Sverige skulle kunna vara ett sådant land, men en förutsättning för det är att vi behåller vår alliansfrihet.

I detta sammanhang är det svårt att inte kommentera att den borgerliga regeringen har beslutat att Sverige ska stå värd för Natoövningen Cold Response, en enorm militärövning med 9 000 soldater från 14 länder som just nu pågår i norra Sverige. Det är svårt att inte kommentera en sådan militärövning när vi står i kammaren och diskuterar svensk säkerhetspolitik.

Bland deltagarna i denna militärövning på svenskt territorium märks bland annat USA som ska genomföra militära övningar tillsammans med svenska soldater på svenskt territorium, samtidigt som vi vet att amerikanska soldater just i detta nu genomför militäroffensiver i södra Afghanistan som hittills har krävt minst 26 oskyldiga civila afghaners liv.

Den här typen av övningar hotar alliansfrihetens grunder, för hur ska någon uppfatta vår alliansfrihet som trovärdig när vi genomför så omfattande övningar på svensk mark tillsammans med krigsalliansen Nato?

Fru talman! Oppositionen har i dag en gemensam reservation där vi lyfter fram nedrustningsfrågorna och visar hur Sverige med en rödgrön regering aktivt skulle agera internationellt för att stoppa massförstörelsevapnen. I denna del instämmer jag helt i Carina Häggs tidigare anförande.

I mitt anförande skulle jag vilja fokusera på ett massförstörelsevapen, nämligen klustervapen. Klustervapen är kanske den vidrigaste formen av vapen som i dag finns på jorden. När ett klustervapen exploderar sprids ett stort antal mindre sprängladdningar, inte olikt små minor, över ett mycket stort landområde vilket gör att det i praktiken är omöjligt att undvika civila dödsoffer. 98 procent av alla som fallit offer för klustervapen beräknas också vara just civila enligt en undersökning av Handicap International. 40 procent av alla offer för klustervapen är barn.

Oexploderad klusterammunition kan ligga kvar under mycket lång tid och kräva civila dödsoffer långt efter att konflikten tagit slut. Ett sådant tydligt exempel var Israels anfallskrig mot Libanon sommaren 2006. Långt efter att detta krig har tagit slut röjer FN fortfarande upp klusterammunition i södra Libanon. Hittills har man röjt hundratusentals oexploderade substridsdelar från klustervapen. Man beräknar att en sjättedel av alla som dog i Israels anfallskrig mot Libanon 2006 dog på grund av just klustervapen.

Man skulle kunna tro att det finns enighet över blockgränserna när det kommer till denna typ av oerhört vidriga vapen, en enighet bland riksdagens sju partier. Men så är inte fallet. Även när det kommer till klustervapen ser vi en tydlig skillnad mellan en rödgrön politik och en blå politik. Medan den rödgröna norska regeringen agerat aktivt, nationellt men kanske framför allt internationellt, för att avskaffa klustervapnen har vi haft en passiv blå svensk regering.

Den norska rödgröna regeringen tog initiativ till Osloprocessen för att förbjuda klustervapen, och man har lyckats få 104 länder att underteckna en konvention som just förbjuder klustervapen. Samtidigt ser vi hur den svenska borgerliga blå regeringen har valt att förhala processen runt Osloprocessen och hur man högst motvilligt trots allt och efter att ha valt att utebli från flera av mötena inom ramen för Osloprocessen till slut undertecknade konventionen den 3 december 2008.

Den 16 februari i år ratificerade det 30:e landet Oslokonventionen, och därigenom kommer denna viktiga konvention att träda i kraft den 1 augusti i år. Tillhör då Sverige en av dessa 30 stater som har ratificerat Oslokonventionen? Svaret är nej. Sverige med den borgerliga regeringen i spetsen har aktivt valt att inte ratificera konventionen än, och tyvärr tyder ingenting på att man kommer att göra så innan valet i höst.

Medan den rödgröna norska regeringen har varit aktiv internationellt för att förbjuda klustervapen ser vi alltså en blå regering i Sverige som fortfarande sitter och håller sina egna svenska klustervapen, bombkapsel 90, i ladorna.

Fru talman! Jag ska avsluta med att säga att jag ber om ursäkt för att jag har dragit över tiden med en minut, men jag vill också säga att det är uppenbart att vi behöver byta regering i det här landet och att vi behöver få ett Sverige som bedriver en aktiv nedrustningspolitik. Därför vill jag yrka bifall till reservationen från den samlade rödgröna oppositionen.

Debatten

Hämtad sida: 3
  • 123
    Markering
    Parti
    s
    Typ
    Anförande
  • 124
    Markering
    Talare
    HANS LINDE (v)
    Parti
    v
    Typ
    Anförande
  • 125
    Markering
    Parti
    m
    Typ
    Anförande

3 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

HANS LINDE (v): Vissa säkerhetspolitiska frågor (2010-03-03) — PRESS0