Herr talman! Överskuldsättning är en katastrof för dem som drabbas och särskilt för dem som fastnar i skuldfällan under lång tid, så kallade evighetsgäldenärer.
Anledningen till överskuldsättning varierar självklart, men orsaken är oftast personliga tragedier som arbetslöshet, skilsmässa, sjukdom eller konkurs.
Överskuldsättning har ett högt pris för både den enskilde och samhället. Överskuldsatta personer har till exempel sämre hälsa och arbetar mindre än genomsnittsbefolkningen. Utöver konsekvenserna för enskilda har undersökningar visat att samhällets kostnader för överskuldsättning kan vara så stora som 30-50 miljarder kronor.
De senaste fem åren har gruppen svårt skuldsatta ökat med över 3 000 personer, vilket tyder på att de åtgärder som vidtagits inte lyckats bromsa utvecklingen. Antalet ansökningar för obetalda skulder, så kallade betalningsförelägganden, hos kronofogden ligger på över 1 miljon per år.
Det kan konstateras att den förra regeringens kraftiga försämringar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna sannolikt bidragit till en ökning av överskuldsättningen. Sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna är avsedda att ge möjligheten till en omställningsperiod utan att hushållets ekonomi raseras.
Barn i överskuldsatta familjer drabbas särskilt hårt. Socialstyrelsen beskriver i en utredning från 2013 att barn som växer upp i överskuldsatta familjer drabbas hårt av ett mycket utsatt ekonomiskt läge. Man menar att dessa familjers livsvillkor sannolikt hör till de sämre i samhället. Barnen upplever ofta att de väldigt tidigt måste ta ansvar för familjens ekonomiska situation, vilket kan göra att både skola och fritid blir lidande. En del barn berättar att de känner sig utanför i skolan eftersom de inte kan följa med på olika aktiviteter. Forskning har också visat att barn som vuxit upp i social utsatthet står inför en större risk att själva hamna utanför än andra barn.
Det är mycket angeläget att fler evighetsgäldenärer får chansen att genomgå en skuldsanering och bli ekonomiskt rehabiliterade. Jag välkomnar därför regeringens förslag om att bland annat förenkla ansökningsförfarandet, nyansera kravet på överskuldsättning och underlätta gäldenärens betalningar, vilket innebär att fler överskuldsatta ska erbjudas en möjlighet att starta om på nytt genom skuldsanering. Jag har också ställt mig bakom förslaget om två betalningsfria månader per år, vilket är särskilt viktigt ur ett barnperspektiv.
Det är oerhört viktigt att förhindra att människor hamnar i överskuldsättning, och därför är det förebyggande arbetet av mycket stor betydelse. I detta sammanhang spelar den kommunala budget- och skuldrådgivningen en central och avgörande roll. Då gäller det förstås att det finns resurser. Det är därför viktigt att landets kommuner tillhandahåller en bra budget- och skuldrådgivning med god tillgänglighet och hög kvalitet. Riksrevisionens granskning Överskuldsättning - hur fungerar samhällets stöd och insatser? visar att det finns brister i dagens system och att kommunerna endast ägnar 8 procent åt det viktiga förebyggande arbetet.
Det är nödvändigt att bland annat öka informationen och utbildningsinsatserna för att särskilt nå barn och unga vuxna. Även det civila samhället borde kunna bidra med insatser inom det förebyggande området. Det ekonomiska språket är för många svårt och ofta obegripligt, varför en bred folkbildningsinsats är av stor betydelse. Det finns redan i dag utbildningsmaterial i privatekonomi riktat till högstadie- och gymnasieskolan som tagits fram av Konsumentverket i samarbete med Finansinspektionen och Kronofogdemyndigheten. Att förstärka det förebyggande arbetet är en grundsten i arbetet för att förhindra att fler människor hamnar i skuldfällan.
I den nya skuldsaneringslagen förtydligas kommunens ansvar för budget- och skuldrådgivning samt IVO:s tillsynsansvar. Regeringen har dessutom beslutat att ge Konsumentverket i uppdrag att stärka stödet till den kommunala budget- och skuldrådgivningen genom att ta fram rekommendationer och följa upp hur dessa används. Konsumentverket har även fått i uppdrag att samarbeta med Kronofogdemyndigheten och Finansinspektionen och verka för en fördjupad samverkan med samhällsaktörer som utifrån sina verksamhetsområden bedöms kunna bidra till att personer som har eller riskerar att få problem med skulder kan få hjälp med att få ordning på sin ekonomiska situation. Vi välkomnar dessa initiativ och kommer noggrant att följa detta arbete för att utvärdera och se om dessa insatser är tillräckliga eller om det behövs ytterligare förstärkning.
Jag anser i likhet med regeringen att det ska gå snabbare än i dag att ta sig igenom ett skuldsaneringsförfarande. Regeringens förslag om att betalningsplanen i fler fall ska kunna bestämmas till kortare tid än fem år är ett steg i rätt riktning, men här finns det utrymme för ytterligare förbättringar. Enligt vår mening borde betalningsplanen som huvudregel bestämmas till tre i stället för fem år. Sådana kortare betalningsplaner i kombination med två betalningsfria månader per år skulle ge ännu bättre förutsättningar för överskuldsatta att klara av en skuldsanering och få en andra chans utan alltför hård belastning på gäldenären och hens familj.
Närmare 40 procent av skuldsaneringsgäldenärerna har enligt den statliga skuldsaneringsutredningens betänkande Ut ur skuldfällan hemmavarande barn. Många av dessa barn förvägras rätten att leva normala liv. De har inte råd att spela fotboll för att fotbollsskorna är för dyra eller att gå i musikskola för att avgiften är för dyr. De har inte råd att gå och fika med kompisar, att gå på bio eller att delta i andra fritidsaktiviteter som kostar pengar.
Men en femårig betalningsplan skulle många av dessa barn tvingas leva under mycket svåra ekonomiska förhållanden under större delen av sin barndom och uppväxt, vilket kan få omfattande negativa konsekvenser. Det är också viktigt att komma ihåg att de flesta överskuldsatta har levt på existensminimum under lång tid, även innan skuldsaneringen trädde i kraft.
Det är också rimligt att införa två betalningsfria månader under skuldsaneringsperioden. Det skulle innebära att den skuldsatte kan få andrum vid två tillfällen per år, runt sommar och jul. Det är något som särskilt skulle gynna barnfamiljer. Det kan betyda oerhört mycket om man som barn får göra en utflykt med familjen på sommaren eller få en julklapp till jul.
Jag är övertygad om att detta lagförslag kommer att förbättra livet för många som sitter fast i skuldfällan och hjälpa dem att ta sig ur den, vilket är bra för den enskilde, för företag och för samhället i stort.
Jag yrkar bifall till reservation 3.