Herr talman! Betänkande NU20 som enligt
rubriken handlar om Kommerskollegium
sönderfaller vid närmare betraktande i sex olika
sakärenden. I fem av dessa är utskottet helt enigt i
sitt ställningstagande.
Det är när det gäller det sjätte sakområdet, det som
avser auktorisation och godkännande av revisorer,
som utskottsmajoriteten har kommit fram till att
man nu inte vill ta ställning till hur den framtida
tillsynen över revisorerna bör bedrivas. Skälet till
detta är att något förslag inte framläggs i
propositionen. Man hänvisar där i stället till att en
interdepartemental arbetsgrupp har tillsatts för att
utreda frågan och att en proposition i ärendet är
aviserad till slutet av maj 1994.
Det kommer alltså att bli nästa riksmöte som får ta
ställning till det här förslaget. Ändå har
socialdemokraterna i utskottet valt att reservera sig
och uttalar i stället uppfattningen att det saknas
anledning att utreda om en privat lösning kan
åstadkommas.
Det faktum att Kommerskollegiums verksamhet
kommer att koncentreras till det handelspolitiska
området, som Reynoldh Furustrand var inne på,
och att man därför inte naturligen kan behålla
ansvaret för tillsynen över revisorerna anser inte
Socialdemokraterna vara ett tillräckligt skäl för en
utredning. Det anser majoriteten, och jag yrkar
därför avslag på reservationen och bifall till
betänkandets samtliga hemställanspunkter.
Herr talman! Jag vill också i korthet kommentera
det faktum att beslutet om revisorerna under mom.
5 enligt handlingen är fattat utan Bengt Dalström
från Ny demokrati har deltagit i beslutet. Det kan
tyckas vara en försumbar detalj om det inte var så
att inte heller någon företrädare för Ny demokrati
har anmält sig som talare i kammarens debatt i
detta ärende.
Skulle det bli så att det inte dyker upp någon
företrädare för Ny demokrati har de än en gång
markerat att de inte accepterar den tradition som
finns i riksdagen, nämligen att vi fattar våra beslut
utifrån den förutsättningen att vi vet var vi har
varandra. I stället för att fatta beslut i enighet eller
i vissa fall i oenighet kommer vi genom Ny
demokratis initiativ att fatta beslut i omedvetenhet.
Att detta arbetssätt lanseras av företrädare för ett
parti som säger sig vilja öppna politiken mot
medborgarna och t.o.m. i något enstaka fall riva
riksdagshusets väggar är både beklagligt och
förvånande.