Herr talman! Tack, Niklas Wykman, för svaret! Ja, roten till problemet kan vi diskutera länge. En väldigt tydlig rot är inflationen och den kostnadschock som Sverige och hela Europa utsattes för när Putin invaderade Ukraina.
Här har vi ändå varit väldigt överens, och jag tror att vi alla är överens om att inflationen måste bekämpas. Det var bara det att när höstens budget lades fram visade inflationsprognoserna väldigt tydligt att vi i stort sett skulle vara nere på målnivå nu. Man lade alltså fram en budget som var för dåtiden när man egentligen borde ha budgeterat för framtiden. Där hoppas jag att vi ser andra saker från regeringen framåt.
Det som jag också tycker är lite intressant är regeringens arbetslinje. Det är viktigt att människor har ett arbete, att de tar ansvar för det och att de går till det. Där är vi överens. Vi tycker också att människor ska ha ett arbete att gå till, där de får skälig lön så att de kan försörja sig och sin familj.
Men det är inte riktigt så man resonerar när det gäller vården. Där vill man inte skjuta till de pengar som behövs för att vårdpersonalen ska kunna känna att den extra timmen är värd att sätta in. Det finns alltså klara luckor i regeringens resonemang.
Jag skulle vilja fråga Niklas Wykman om regeringen kommer att lägga fram en mer framtidsinriktad budget där man klarar utmaningarna för välfärden och ser till att människor får tillräckligt betalt, lön för sin möda, och fler kollegor. Eller kommer vi fortfarande att se en svältkur och en vårdkris?