Herr talman! Jag anser att ni gör det här till en väldigt stor individfråga. Det kan man undra över, för om man ser klassmässigt på det är det specifikt barn och även vuxna från arbetarklassen som drabbas av väldigt dålig hälsa på olika sätt. Är det strukturellt, eller beror det på att de äter fel mat och inte går till gymmet? Det är klart att man undrar lite.
För kvinnor i arbetarklassen har medellivslängden sjunkit mellan åren 2006 och 2021, så det är något som alla regeringar bär ansvar för. Det är allvarligt.
När det gäller barn till personer med förgymnasial utbildning lever ett av fem i en ekonomisk situation där inkomsterna under flera år inte har räckt till de nödvändigaste utgifterna. 60 procent av dessa klarar inte gymnasieexamen, vilket förstås påverkar folkhälsan.
Regeringen och SD förhåller sig till folkhälsofrågorna ur ett individperspektiv. Vi bär alla ansvar för hur vi äter och så vidare, och när man tittar på folkhälsan hos medelklassen och deras barn ser man att väldigt många tränar, äter rätt och gör rätt saker, eftersom de har förutsättningarna.
Vad ska vi då göra med den här gruppen som drabbas av er politik? Jag tänker till exempel på den extrema arbetslösheten som drabbar familjer hårt. Vad ska vi säga till de familjerna, Thomas Ragnarsson? Vad ska vi göra strukturellt, inte på individnivå, för att folkhälsan ska bli bättre?