Herr talman! Det är inte så att trebarnsmamman som bor någonstans med hög hyra och snart blir arbetslös har råd att köpa junk food. Här handlar det om att prioritera: Ska vi gå och simma eller ska vi äta i morgon? Så rått ser det faktiskt ut.
Jag håller fullständigt med ledamoten om att det är otroligt viktigt att barn rör på sig och att vi får igång rörelsen. Vi är för fritidskortet, men vi ser också orosmoln när det gäller detta. Det här handlar om de barn som behöver mest push och hjälp, och det räcker tyvärr inte med ett fritidskort. Det är inte alla föreningar som finns exempelvis i Farsta eller Skarpnäck. Föreningarna är tyvärr fortfarande väldigt innerstadsfixerade. Ska du exempelvis gå på friidrott i Hammarby fordrar det att du har en förälder som kan ställa upp och ta dig dit, som har tid och helst bil. Det tar väldigt lång tid att ta sig dit annars; jag är väldigt initierad när det gäller just detta.
Hur ska vi få igång det här? Det handlar väldigt mycket om klass och om att personer som lider exempelvis av fetma ofta fastnar i en olycklig cirkel. Därför fordras det stora insatser. Jag skulle önska att Folkhälsomyndigheten också arbetade med kampanjer för att dra igång det, vilket man inte får göra inom staten i dag. Det behövs liksom lite action för att få igång människor, så det skulle jag vilja se.