Herr talman! Till att börja med kan jag konstatera att vi är överens om de sista slutsatserna - Sverige ska vara en forskningsnation i världsklass. Det är vi rörande ense om. Vi stöder också stora anslag till forskning och utveckling i Sverige.
Sedan kan man ju diskutera om en jättesatsning på 3 miljarder i ett enda projekt är det bästa sättet att använda pengarna på, eller om man ska använda dem till många olika projekt som också kan ha positiva effekter. Där är vi inte lika övertygade.
Karin Granbom säger att vi har tuffa miljölagar i Sverige. Som vi var inne på i den tidigare debatten, om mineralfrågor, är det tydligt att miljölagstiftningen är en avvägningslagstiftning där man ska väga miljöeffekter mot ekonomiska intressen. I det här fallet har regeringen redan gått in och sagt att man ska lägga 3 miljarder kronor på detta. Det är en satsning på 11 miljarder totalt sett. Därför kommer det att vara svårt att backa om man nu kommer att få beslutet att anläggningen ska ligga i Sverige. Det blir otroligt svårt att backa från ett sådant beslut om det visar sig att det får svåra miljökonsekvenser.
Det är precis det som vår invändning framför allt gäller - man tar ärendena i fel ordning. Man söker först och hoppas på att få forskningsanläggningen. Först i efterhand, om nu Sverige skulle få den, kommer man att göra miljöprövningen. Då kommer det alltså att vara otroligt svårt att backa från detta om det skulle visa sig få orimliga miljökonsekvenser.
Vi är inte alls övertygade om att man i och med den procedur som regeringen nu har ställt sig bakom kommer att komma fram till något rimligt resultat. Vi ser det som att man bakbinder Sverige och rättssystemet.