Herr talman! Regeringen gör nu med den här skrivelsen ett omtag vad gäller trygghetsvillkoren för konst- och kulturarbetare. Man kommer ju med en inriktning där man faktiskt vill främja tryggheten med det som vi har som underlag i dag. Det är första gången som det har gjorts på 20 år.
Det är vårt jobb att se till att det blir en grundpelare för den svenska kulturpolitiken under många år framöver att främja stipendierna och göra dem trygga, att se till att fler kan omfattas av trygghetsvillkor via allianser och att centrumbildningarna kan vara en del i att förmedla uppdrag och göra konsten och kulturen ännu större i samhället. Jag skulle vilja påstå att det forum som kulturen i dag utgör har krympts. Det skulle behöva göras till en större del av samhället, exempelvis genom att införliva mer kultur inom vården och omsorgen, inom välfärden, att se till att kulturen får en naturlig plats på arbetsplatserna. Allt detta går att göra, men det kräver politiska insatser.
Det absolut viktigaste som jag vill förmedla i den här debatten där Angelika Bengtsson uttrycker att vi skulle vara för kvotering är att vi faktiskt inte är det. Det stämmer inte; det finns ingen grund för det som Angelika Bengtsson här kastar på mig.
Det som Sverigedemokraterna saknar är en klassanalys, vad det innebär att växa upp med föräldrar utan akademisk bakgrund och vilken vattendelare det har kommit att bli i de konstnärliga utbildningarna i Sverige. Jag menar att det faktiskt också påverkar kulturproduktionen i vårt land och att mångfalden av berättelser hämmas av detta. Inte minst saknar vi berättelser från Sveriges glesbygder, storstadsförorter och så vidare.
Vi vill främja och öppna dörrar för fler, och det kräver tidiga insatser i förskola, grundskola, gymnasieskola och talanginsatser. Att göra en översyn av helheten kommer kanske också att vara nödvändigt, så jag vill inte stänga dörren för det förslag som Angelika Bengtsson här lyfter fram. Men den här skrivelsen handlar om att sätta ramverket för en översyn, vilket inte har gjorts under 20 år, och börja ta politiken framåt i det hänseendet.