Herr talman! Vänsterpartiet har länge drivit på för att stärka villkoren för de professionellt verksamma kulturskaparna. Det är en grupp som har längre utbildning än den genomsnittliga befolkningen men ändå lägre inkomst och lägre uttag i föräldraförsäkring och sjukförsäkring, för att ta några exempel.
Trots att troligtvis alla i vårt land tar del av kultur dagligen och inte skulle vilja vara utan den är det tyvärr så att många av dem som möjliggör de fantastiska upplevelserna inte kan leva på det.
Vi brukar säga att det som behövs för en stabil kulturpolitik är att den ska stödja sig på fyra ben. Det första är den ideella sektorn med alla föreningar och arrangörer, det andra är de offentliga institutionerna, det tredje är de fria grupperna och som ett fjärde ben kommer goda villkor för konstnärerna. Utan bra arbetsförhållanden för konstnärer blir hela bygget ostadigt, och vi kan inte uppnå målet som vi har fastställt här i riksdagen om att mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla hela samhällsutvecklingen. Ska vi få kultur för alla och i hela landet måste det också gå att leva som kulturskapare i hela landet.
Under förra mandatperiodens budgetarbete samarbetade vi med regeringen och såg till att det blev flera höjningar av biblioteksersättningen, till exempel. Vi har också motionerat om stöd till kollektivverkstäder och om tydligare styrning för att få fler aktörer att tillämpa det så kallade MUavtalet, för att nämna några exempel.
Under den här mandatperioden har vi tillsammans med andra oppositionspartier drivit på för att det ska komma till ett garantistöd, så att vi kan få igång hjulen och fler ska våga anställa och sätta igång att planera för kommande aktiviteter efter pandemin.
Regeringen redovisar i sin skrivelse många genomförda åtgärder som vi är överens om. Men i flera fall skulle jag önska att regeringen hade haft en högre ambitionsnivå. Jag tycker att det var bra att Lawen Redar här kompletterade med att Socialdemokraterna är intresserade av en ny accessreform. Vi motionerade om det i höstens budget. Vi tillsatte många miljoner till en större digitaliseringssatsning för att stötta arkiven och museerna som verkligen skulle behöva det. Det skulle också skapa många nya arbetstillfällen.
I den del av skrivelsen som rör hur vi ska få en större mångfald av sökande till de konstnärliga yrkena, den så kallade breddade rekryteringen som vi nyss hörde om här, delar jag helt regeringens problembeskrivning. Det är mycket allvarligt att studenter från arbetarklassen och studenter med utländsk bakgrund är underrepresenterade på de konstnärliga utbildningarna. För att komma åt problemet är det oerhört viktigt med en tryggare arbetsmarknad, bättre ekonomiska villkor och fler utbildningsvägar.
Jag hörde replikskiftet som var här innan och undrar om det är så att barn med föräldrar som inte har högskoleutbildningar är mindre talangfulla. Sverigedemokraterna menar att det är de duktigaste talangerna som ska in på utbildningarna. Är man då mindre talangfull i de konstnärliga uttryckssätten om man har föräldrar som inte är högskoleutbildade? Det tror inte jag. Det är något som inte stämmer i det här systemet.
Det pågår en statlig utredning som tittar på hur högskolorna jobbar med breddad rekrytering. Jag hoppas att man snart kan presentera den. Den har pågått lite för länge, kan jag tycka. Den behöver komma fram med förslag, men jag tror att de ska redovisa sina resultat 2022.
För att vi ska komma åt snedrekryteringen är jag övertygad om att alla barn tidigt behöver tillgång till kulturella uttryckssätt. Det behöver börja redan i förskolan. Men tyvärr verkar det nu inte som att regeringen är beredd att göra någon större kursomläggning för att nå dit. Jag saknar det i skrivelsen.
Från Vänsterpartiet stod vi bakom förra mandatperiodens inrättande av ett nationellt kulturskolecentrum och det statliga bidraget till kommunernas kulturskolor. Men vi ser nu att man måste ta fler steg i den här utvecklingen. Vi föreslår 300 miljoner för att medfinansiera ett borttagande av avgifterna till kulturskolan. Det är först då vi kan säga att kulturskolan är öppen för alla barn. Vi kommer då också närmare barnkonventionens intentioner att ge alla barn rätt till kultur.
För att kunna bereda plats för fler i kulturskolan måste vi också få fler pedagoger. Det är köer i väldigt många kommuner redan nu. Vi beklagar att regeringen inte skjuter till hela summan, 40 miljoner, som var avsatt från början i Kulturskoleklivet, utan bara har skjutit till 20 miljoner. Det finns en stor efterfrågan i kommunerna på mer personal. Och vi vet - det har vi pratat om från alla partier här - att det är många kulturskapare som saknar arbete i dag och står i kö för att komma in på kulturpedagogutbildningarna. Här måste regeringen också agera snabbt.
Vi menar att det behövs ett kulturlyft även i grundskolan och på gymnasiet. Vi har också motionerat om att alla skolelever ska ha rätt att ta del av två professionella scenföreställningar per läsår, för i skolan når man alla barn, och det är där det kan bli mest effektivt att sätta in resurser.
I Norge har man infört en nationell kulturgaranti, den så kallade Skolesekken, som lägger grunden för att fler barn ska upptäcka de konstnärliga yrkena. Dessutom skapar man en bättre struktur, mindre administration och ökad service till de fria scenkonstgrupperna.
I skrivelsen lyfter regeringen fram reformen Skapande skola och hur den långsiktigt kan bidra till ett bredare intresse för att arbeta inom kultur. Och jag instämmer i att det skapas viktiga band mellan elever och konstnärer i den här verksamheten. Men problemet är att i dagsläget når inte Skapande skola alla barn.
Vi tycker också att det är viktigt att stärka de praktisk-estetiska ämnena i skolan. Här behövs det förändringar inom såväl gymnasieskola som grundskola. Vi vet att många skolor har svårt att rekrytera utbildade lärare i de här ämnena i dag. I en undersökning gjord av Lärarnas riksförbund framgick det att många av dagens lärare inom de estetiska ämnena arbetar i undermåliga lokaler och saknar rätt resurser. Ska vi inspirera dagens ungdomar till att bli morgondagens konstnärer måste förutsättningarna för lärande vara goda. Vi säger att det behövs ett riktat kulturlyft för skolan, vilket också skulle skapa fler trygga arbeten för kulturskapare.
Herr talman! Vänsterpartiet hade också velat se fler tydliga förslag för att göra konstnärers arbetsmarknad tryggare och utfallet i försäkringssystemen mer förutsägbart för den som blir sjuk, arbetslös eller föräldraledig.
Regeringens satsning på scenkonstallianserna är förvisso ett steg i rätt riktning, och den förstärkning som gjordes under pandemin har varit nödvändig. Men vi anser att det behövs en större utbyggnad över tid och förespråkar ett fördubblat stöd till scenkonstallianserna.
Problemet med att a-kassan och socialförsäkringen har varit svåråtkomliga för yrkesverksamma konstnärer har varit känt länge och blev än tydligare under pandemin, som flera talare före mig här har nämnt.
Under det senaste året har Vänsterpartiet drivit på i flera olika utskott för att förbättra för de små företagen och särskilt för de frilansare som har enskild firma. De hamnade utanför den första omgången företagsstöd, och fortfarande hamnar många utanför eftersom de ligger under den omsättningsgräns som finns för stöd till enskild firma.
Vi har också föreslagit att den som har sitt företag vilande ska få göra vissa insatser för att få nya uppdrag och ta sig ur arbetslöshet.
Det behövs permanenta förbättringar i försäkringssystemen så att även den som har osäkra eller låga inkomster har råd att vara med i a-kassan, kan kvalificera sig för den och har möjlighet att få ersättning vid sjukdom.
Vi ser fram emot att läsa de utredningar som pågår på området och hoppas att regeringen är beredd att ta ett större tag om de strukturella problem som råder på kulturområdet med snedrekrytering, dåliga arbetsvillkor och ett försäkringssystem som i dag inte är anpassat för frilansare och kombinatörer.