Herr talman! Låt oss bara först se bakgrunden. Sverige tog och tar ett mycket stort ansvar för de människor som är på flykt. Under ett par dramatiska månader i höstas kom nästan var fjärde människa som tagit sig till Europeiska unionen till Sverige. Det gjorde de för att de vet att vi vill vara ett land som ställer upp när människor i nöd behöver hjälp.
Problemet var att till sist klarade vårt mottagningssystem inte av situationen. Vi klarade inte av att upprätthålla vare sig politisk bredd eller folklig acceptans i förhållande till det skydd som vi vill ge människor som kommer hit, genom ett gott system för människor på flykt. Av den anledningen tvingades vi vidta ett antal tidsbegränsade åtgärder som lägger oss på den nivå som EU-rätten stadgar.
Jag kan beklaga att målkonflikter uppstår. Som jag förklarade i de citat Christina Örnebjär nämnde skulle jag vilja att vi i stället har ett gemensamt ansvarstagande i EU. Men det uppstod inte, och då var det detta som skedde.