Herr talman! Vi har vidtagit två åtgärder som kanske är de allra viktigaste för att säkerställa att ledarskapet från rektor och lärare är sådant att man kan skapa arbetsro och ordning i klassrummet och på sin skola. Det är inte sådana åtgärder som får de största rubrikerna, de är inte de enklaste, men det är sådana som gör skillnad.
Den ena är nationella skolutvecklingsprogram, alltså systematiskt kompetensutvecklingsarbete, där vi lär av de bästa i skolsystemet. Sanningen är ju att samtidigt som det på vissa skolor ser ut som Christer Nylander beskriver det har vi andra skolor som lyckas skapa ordentligt bra arbetsmiljö för både lärare och elever. De måste få lära sin kollegor. De måste få byta tekniker och lära av varandra. De möjligheterna skapas genom de nationella skolutvecklingsprogrammen.
Det andra är samverkan för bästa skola. Där går staten in och jobbar direkt med huvudmän om skolutveckling på de skolor som har de tuffaste förutsättningarna, till exempel utifrån ett arbetsroperspektiv, för att säkerställa att de insatser som vi vet gör skillnad för jämställdhet och för arbetsro implementeras där.