Fru talman! Jag inledde debatten i dag på det sätt som Teres Lindberg avslutar sitt anförande - med att konstatera att det i grunden finns en ganska bred samsyn kring de utmaningar som finns inom arbetet med post i dag.
Teres Lindberg valde dock att i stället för att anamma en konstruktiv samtalston gå till frontalangrepp mot vår reservation när det gäller just smuggling av narkotika och vapen genom post, och i samma veva medvetet, förutsätter jag, missförstå grunderna i vad vi sa.
Vi sa att det var tråkigt att de rättsvårdande myndigheternas perspektiv i detta arbete inte hade lyfts in i större utsträckning i Postlagsutredningen. Det var inte ett ord om att det skulle läggas något ytterligare ansvar på Post- och telestyrelsen, vilket Teres Lindberg står här och påstår att vi skulle ha sagt eller på något sätt verkat för.
Det var inte vad jag sa. Jag sa att det var tråkigt att man inte valde att lägga in det perspektivet i Postlagsutredningen i större utsträckning för att de rättsvårdande myndigheterna kanske skulle kunna få ännu bättre förutsättningar att göra sitt jobb.
Det är väl lovvärt med mer resurser till de rättsvårdande myndigheterna. Det enda vi föreslog var att man också skulle ta in deras perspektiv och se vilka regler som eventuellt skulle kunna behöva utvecklas och förändras.
Kan Teres Lindberg ansluta sig till att vi kanske behöver ge också verktyg till myndigheterna att utföra sitt arbete och inte endast mer resurser?