Fru talman! Peter Eriksson kopplade ihop digitaliseringen med postdistribution, vilket jag tycker är en viktig fråga, för de hänger ihop.
Med tanke på att jag blev apostroferad vill jag påpeka några delar i dessa frågor som hänger ihop. Om den vanliga snigelposten inte kommer fram till medborgare ute i landet, speciellt på landsbygden och i glesbygden, är en förutsättning för att man ska få posten i digitala brevlådor att man har en uppkoppling.
Digitaliseringsministern och regeringen har lagt fram en skrivelse, och jag vill påminna om de nyckeltal som finns där. Det är viktigt för denna debatt om posten. Om det hänvisas till att man kan gå till den digitala brevlådan och en sådan inte finns får vi ett jättebekymmer, för hur ska dessa medborgare kunna vara delaktiga i samhället?
I skrivelse 47 valde regeringen att inte gå på Landsbygdskommitténs förslag, som handlade om 100 megabit fram till 2025, utan regeringen har föreslagit att 95 procent ska ha fått bredband fram till 2025. Jag kan bara hänvisa till den motion som Liberalerna har lagt fram om skrivelsen. Jag ska inte fördjupa mig i det nu, för det kommer att tas upp i en annan debatt. Vi tror dock att dessa frågor hänger nära ihop.
Om folk som bor ute i landet - på landsbygden och i glesbygden - känner att de halkar efter om politiken här riktar in sig på att de, för att få sin viktiga information, ska gå till en digital brevlåda som inte finns har vi ett jättebekymmer.
Jag skulle vilja fråga Peter Eriksson: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att vi inte ska få personer som halkar efter? Hur ska statsrådet och regeringen foga ihop dessa frågor så att vi garanterar att medborgarna får den information de behöver och sin post?