Fru talman! Låt mig börja med frågan om vräkta barn. Jag kommer från Malmö. När barn blir vräkta och barnfamiljer blir hemlösa vänder de sig till kommunen - till de institutionella myndigheter som Mikael Eskilandersson hänvisar till. I Malmö är det så när man kommer till kommunen och vill ha stöd för boende att man får stöd en vecka i taget.
Tänk att vara ett barn med två eller tre syskon, en mamma och en pappa, eller oftare en ensamstående mamma, och komma till kommunen och höra den säga: "Ni får en plats i en vecka." Efter en vecka får man packa sina saker och komma tillbaka till kommunen och söka en gång till, och då får man en vecka till.
Är detta ett tryggt sätt att leva för ett barn i det här landet - i Sverige? Är det en typ av lösning som Mikael Eskilandersson tycker är bra? Är han nöjd med den? Det är inte jag. Jag respekterar svensk lag, som barnkonventionen är. Den är väldigt tydlig: Vi måste skapa trygga förhållanden för barn att växa upp i. Det jag nämnde skulle jag inte kalla trygga förhållanden för barn att växa upp i.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik
Att ha ett stabilt hem är en av de saker som jag skulle kalla trygghet. Ni pratar om trygghet, men det ni gör skapar otrygghet för många barn.
Jag hoppades att Mikael Eskilandersson skulle ta frågan på allvar och säga något här som kan säkerställa att inget barn ska vara hemlöst, behöva flytta från ett ställe till ett annat eller söka bostad en vecka i taget. Men tyvärr får vi inte svar från vare sig Mikael Eskilandersson eller regeringen. De som lider är de barn som växer upp i ett otryggt samhälle med dåliga förutsättningar, och detta påverkar dem. De hemlösa barnen är de som till slut kommer att hamna i kriminalitet. Då kan Mikael Eskilandersson och hans regering komma med sina repressiva åtgärder. Det funkar inte.