Fru talman! En halv miljon kvinnor, 500 000, im-
porteras varje år till EU för att utnyttjas sexuellt. De
ska prostitueras eller exploateras inom pornografi-
branschen. Trafiken går tät över Östersjön, från Bal-
tikum och Ryssland till Sverige, som är både slutdes-
tination och transitland. Hade trafficking - handeln
med sexfångar - varit börsnoterad hade det varit en
placering med lysande avkastning. Handeln har
formligen exploderat det senaste året, och hittills har
det gjorts alldeles för lite för att stoppa den.
Vi har här ett EU-rambeslut på förslag. Men, fru
talman, det går inte tillräckligt långt, enligt Miljöpar-
tiets syn. Dessa kvinnor ingår i konsumtionsekono-
min. Det är slit och släng med kort hållbarhetsdatum.
Väl förbrukade hamnar de ofta på soptippen i bok-
stavlig mening. Det är en väldigt tragisk och cynisk
handel. Pronografibaronerna och torskarna behöver
knappast oroa sig. De kan fortsätta sin förnedrande
verksamhet som vanligt.
Därför tycker vi att regeringens förslag - alltså
följdlagstiftningen till den ramlagstiftning som vi
tidigare har antagit - är för lamt. Det skulle ha gått
längre. I den svenska följdlagstiftningen går sex-
handlarna fria så länge det inte kan bevisas att kvin-
nan har utsatts för tvång, vilseledande eller anat otill-
börligt medel.
Då undrar vi, fru talman: Hur ska en ung kvinna
som inte kan språket kunna bevisa det? Hur ska hon,
kanske misshandlad, drogad och säkert livrädd ens
våga ta striden?
Det man inte har vågat tala tillräckligt mycket om
är prostitutionen, hur den utbreder sig i Europa och
hur det uppstår legala bordeller. Det är handeln med
dessa kvinnor som har gett sitt samtycke. Ska vi ac-
ceptera det? Nej, det tycker inte Miljöpartiet. Ska
sexhandeln stoppas får inte ansvaret ligga på de unga,
utnyttjade kvinnorna. All handel måste kriminaliseras
oavsett om kvinnan formellt sett samtyckt till försälj-
ning och exploatering.
Kvinnorna befinner sig oftast i en ohållbar social
och ekonomisk situation. De är lätta offer för löften
om ett bättre liv och snabba pengar. De ser ingen
annan utväg. Väl här är de fast i handlarnas nät av
beroende, hot och våld. De befinner sig illegalt i ett
främmande land, utan språk och utan rättigheter. De
fråntas sina pass. Handlarna binder dem vid fiktiva
ekonomiska skulder. De är ensamma, sårbara och
rädda. Många vägar inte återvända hem av rädsla för
fördömanden. Deras självbild och andras syn på dem
bryter ned dem. Risken är stor att de hamnar i miss-
bruk och att det används som ett effektivt sätt att
ytterligare binda upp dem.
Regeringsförslaget är naivt. Kvinnor är ingen
handelsvara som kan köpas och säljas inom och över
gränser. Frivillighetsargumentet förutsätter att kvin-
norna har ett val. Vilket val har de här kvinnorna,
Ann-Marie Fagerström? Med hot och våld kommer
de att tvingas att samtycka, vilket sedan används mot
dem. Många kommer att vittna falskt i domstol, pre-
cis som vem som helst som står under dödshot. Det
kommer att bli oerhört svårt att komma åt handlarna
med den passusen.
Regeringen tycks inte vara medveten om att vi
talar om kvinnor som knappast kan vända sig till
polis eller myndigheter. De är instängda och illegala.
Lyckas kvinnan anmäla handeln kommer hon och
hennes eventuella samtycke att nagelfaras av polis
och domstol. Därefter kommer hon att sändas hem.
Väl hemma står hon ensam med sina traumatiska
upplevelser och omgivningens dom. Risken för re-
pressalier från handlarna är alltså uppenbar.
Vårt förlag, fru talman, är enkelt. All trafficking
ska ses som människohandelsbrott, oavsett om kvin-
norna formellt sett samtyckt. Fokus måste läggas på
handlarna och inte på kvinnorna. Ge kvinnorna skydd
och stöd under rättsutredning och rättegång. Ge dem
möjlighet att stanna. Bygg upp skyddsnät för kvinnor
som återvänder hem. Hjälp dem att komma tillbaka
till en fungerande tillvaro psykiskt, fysiskt, socialt
och ekonomiskt. Sexhandeln kan bromsas bara om vi
vågar ta en rejäl strid för de utnyttjade kvinnorna.
Jag yrkar bifall till reservation 1.