Fru talman! Vad är Sverige känt för - Björn Borg eller "Foppa" Forsberg, ABBA, Ingmar Bergman, i dessa dagar Zlatan möjligen, Anders Celsius i forntiden, Strindberg, Olof Palme, Carl Fredrik Reuterswärd, Raoul Wallenberg eller Carl von Linné?
Enligt min mening finns det en enda svensk som är internationellt mycket känd. Vi firar hans dödsdag varje år den 10 december, nämligen Alfred Nobel. Jag har nionde året i år skrivit en motion om Alfred Nobel, men jag yrkar inte heller i år bifall till den, den kommer att avslås. Den har annorlunda karaktär, fru talman, än de andra i det här betänkandet och borde därför kanske lyftas ut. Den handlar om framtiden trots att det är en historisk företeelse.
När alla vi som nu sitter i kammaren är döda kommer fortfarande Alfred Nobel att vara den mest kända svensken, det är jag helt övertygad om. Att få ett Nobelpris är någonting som är så otroligt stort att vi i Sverige nästan har vårt att förstå detta. Jag menar att vi har förblindats av att vi själva råkar bo i Sverige. Men en dag om året sänder nästan alla tv-stationer runt om i hela världen från Nobelprisfirandet.
Nobels testamente var väldigt framsynt. Det betonade självständigheten från staten, både från den svenska staten och från den norska staten, och den måste vi bevara och se till att staten inte blandas in.
Trots att vi har stora svenska företag som Ikea, Hennes & Mauritz, Ericsson, Volvo och till och med Astra, om det nu är svenskt fortfarande, tror jag att Alfred Nobels pris i den vetenskapliga världen, fredspriset i Oslo i den fredsälskande världen och ekonomipriset kommer att inta en särställning.
Det som jag och nu Barbro Westerholm, när Karin Pilsäter och Tobias Krantz har lämnat riksdagen, efterlyser är ett starkt initiativ från Sverige och Norge. Vi har föreslagit som en möjlighet att riksdagens talman och Stortingets president skulle ställa sig i spetsen för en internationell insamling för att på något sätt manifestera den framtid som ligger i särskilt de vetenskapliga priserna, som ju är oerhört eftertraktade.
Fru talman! När man kommer till olika platser i världen är det väldigt lätt att se var man är. När man kommer till New York ser man FN-byggnaden. Ingen har varit i Australien och Sydney utan att ha lagt märke till Sydneyoperan.
Det som jag lite grann föreställer mig är att vi någon gång i framtiden i Stockholm och i Oslo skulle få inte museer utan framtidsinriktade institutioner som skulle kunna minna om att man varit i Stockholm respektive Oslo, och då också få någon kännedom om att detta Nobelpris är något mycket speciellt som inte tillhör bara Sverige och Norge utan hela världen.