Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 3. Det finns aldrig några synnerliga skäl att erkänna vare sig månggiften eller äktenskap mellan halvsyskon.
I maj 2016 såg en kvinna på promenad i Hökarängen i Stockholm en hand sticka upp ur marken. Handen tillhörde en mördad flicka som hette Marzieh. Flickan hade sökt asyl i Sverige hösten 2015. Två månader innan hon hittades död hade hon anmälts försvunnen utan att något gjordes. Ensamkommande barn brukar försvinna, fick anmälaren till svar.
Polisutredningen visade att Marzieh hade hämtats hit av en 20 år äldre man, som hans hustru nummer två. Hon inledde en relation med en jämnårig kille. Mannen fick reda på detta och mördade då henne. Han hade rätten att ha två fruar i sitt liv. När hon valde kärleken fick hon i stället betala med livet. Hon är ett av alla de offer som vi i dag talar om: flickor och kvinnor som tvingas in i månggifte.
Fru talman! Jag berättade om Marziehs öde här i kammaren för ett år sedan, när riksdagen tillkännagav för regeringen att vi inte skulle erkänna några månggiften i Sverige. Jag var stolt över att vi hade en enig riksdag, att vi tillsammans ville ha ett totalförbud för månggiften och att vi tillsammans stod upp för Marzieh och andra flickor och kvinnor som tvingats in i månggifte.
Jag och Liberalerna såg fram emot att regeringen skulle återkomma till riksdagen med ett totalförbud. Men nu vet vi i stället att det finns en möjlighet till en ventil.
Jag tänker faktiskt stanna här. Jag hade skrivit en massa andra saker i mitt manus, men jag tänker på det som den socialdemokratiska ledamoten Elin Lundgren sa. Hon pratade om att det, efter att man gick ut och sa att man nu kommer att ha en ventil, slogs upp ungefär som att inte alla är emot månggifte.
Jo, jag är helt övertygad om att ingen här inne inte tycker att månggifte är totalt fel. Jag tror också att alla är överens om att det kränker flickors och kvinnors liv. Vi är också helt överens om att man förstår att detta har sin grund i patriarkala strukturer i länder som är odemokratiska, där barn och kvinnor är totalt utan möjlighet att forma och påverka sina liv. Jag är helt övertygad om det. Det som gör mig ledsen är att jag, när jag inte tycker att en ventil ska finnas, får kletat på mig att jag är populist eller på något sätt vill göra enkla politiska poäng på det här.
Det här är inte en fråga om enkla politiska poäng för mig. Det här är mitt liv. Det här är vad jag har ägnat hela min yrkesverksamma tid åt. Jag har mött så många flickor och kvinnor som har varit i just den här situationen och som har berättat om de stora ödena i sitt liv. En kvinna berättade att en skräck är den dag som man könsstympas. Nästa gång är när man tvingas in i ett äktenskap och ska ha sitt första samlag. Sedan är det rädslan när man ska föda barn och vilka konsekvenser det får när man är könsstympad. Men det är också skammen den dag mannen väljer att ta en annan fru.
För mig handlar det här inte om någonting annat. När jag satt i utredningen för att ta fram lagen om äktenskapstvång fanns det ett förslag som gällde just barnäktenskapsbrott. Vi lugnades vid det tillfället och sa att det inte fanns någon anledning att gå vidare med det här. Man beslutade i riksdagen att man inte skulle tillåta att några som var under 18 år gifte sig, och det skulle inte få några andra konsekvenser.
Sedan kom hösten 2015. Marzieh var en av alla de flickor som kom hit då, och fall på fall visade att den lagstiftning och de ventiler som vi hade ledde till att barn fick bo ihop med vuxna och systematiskt utsattes för våldtäkter.
För mig handlar ventiler inte om att jag är rädd för att en kvinna som är i ekonomisk beroendeställning inte ska få stöd. Det är ju klart att om vi upphäver de här äktenskapen har vi en jätteskyldighet att se till att man också får skydd, stöd och ekonomisk ersättning.
För mig handlar det om att varenda flicka och varenda kvinna i världen ska veta att Sverige är ett land där vi står upp för alla flickors och kvinnors rättigheter. Sverige är ett land som skickar ut signaler i världen som säger att om man vill komma hit är det viktigt att stå upp för dessa principer.
Det vi gör i den här kammaren, utifrån mitt perspektiv, är ingenting annat än ett enormt värnande om varje individs, varje flickas, varje kvinnas rättigheter - rättigheter som jag föddes till att få för att andra generationer har stridit för dem före mig.