Fru talman! Ja, vi har ett väldigt bra samarbete. Det vill jag verkligen säga. Och i mycket av det som har gjorts under de senaste åren, under våra mandatperioder, har Liberalerna och inte minst Juno Blom varit enormt viktiga. Så är det bara.
Vad jag sa var att det inte hände så mycket under alliansåren, utan att det mesta har hänt på senare år. Jag pekade framför allt ut Moderaterna och KD, som ju satt på två av de departement som var viktiga i sammanhanget, Justitiedepartementet och Socialdepartementet. Där kan jag konstatera att det trots allt inte hände så förfärligt mycket under de här åren. Allt som vi har fått igenom i kriminalpolitiken, till exempel straffskärpningarna för hedersbrott, det kriminalpolitiska programmet som vi gick till val på, utreseförbudet, barnäktenskapsbrottet och, som vi nu är på väg att införa, en särskild brottsrubricering är sådant som kommer nu.
Ibland blir jag frustrerad över att saker och ting kan ta väldigt lång tid. Men ibland blir jag också frustrerad över att jag får saker och ting påklistrade som inte är sanna. När jag själv, och inte minst vi tillsammans, driver fram nya reformer får jag ändå höra från en del av högeroppositionen här att det inte händer någonting, att vi inte har gjort någonting och så vidare. Då måste jag ibland få lov att säga: Stopp och belägg nu! Är det någon regering som har gjort mer än vad den här regeringen har gjort?
Som jag nyss gav uttryck för i talarstolen tror jag att det höga tonläget från en del håll i den här debatten handlar om lite dåligt samvete. Man förstår nog att man borde ha gjort mer under sina år, och då försöker man i stället sätta dit regeringen för att vi inte skulle göra något. Men det där är politiskt spel.
I sak handlar det om att vi tillsammans måste flytta fram positionerna i de här frågorna så mycket som vi bara kan.