Fru talman! Det är roligt att Tina Ehn för ett par år sedan har varit på besök på Myndigheten för tillgängliga medier. Jag kan lova Tina Ehn att om hon hade varit där nyligen skulle hon ha blivit ännu mer imponerad, i synnerhet som man nu också heter Myndigheten för tillgängliga medier och inte, som tidigare, Tal- och punktskriftsbiblioteket. Som flera har varit inne på är det en väldigt imponerande verksamhet med hög teknisk kompetens.
Nej, Tina Ehn, det är inte ekonomiska skäl som ligger bakom. Det handlar inte om någon form av besparing, om det var det som Tina Ehn menade. Om man läser propositionen, som jag hoppas och tror att Tina Ehn har gjort, ser man att det finns flera goda skäl till att göra den här förändringen. Ett är att det har varit en väldigt snabb teknisk utveckling. Det innebär att brukarna, som vi kallar dem här, frågar efter nya sätt att ta del av lättläst litteratur. Det kan vara i digital form, i pappersform eller uppläst, som tidigare. Distributionen ser helt enkelt annorlunda ut.
Marknaden har förändrats och vanorna har förändrats, här liksom på så många andra områden, när vi talar om litteratur och nyheter. Stiftelseformen har inte bara fördelar. Den har fler nackdelar i det här fallet. Riksdagen har dessutom fattat beslut om att statlig verksamhet i normalfallet ska bedrivas i myndighetsform. Därtill kommer att det finns flera statliga aktörer på området och att det är lite svårt att se var ansvarsgränserna går.
Det huvudsakliga skälet till att vi valt att lägga just verksamheten lättläst under Myndigheten för tillgängliga medier är att göra området betydligt starkare.