Fru talman! Bara under senare år har vi kunnat se oroväckande tendenser till bristande likvärdighet i skolan. Det leder till att de sociala skillnaderna ökar och att segregationen ökar. Orsakssambanden bakom denna negativa utveckling är inte alldeles klarlagda, även om det finns ganska tydliga tendenser och empiriska studier som pekar på att några av de stora skolreformerna under de senaste decennierna har haft en stor inverkan på denna utveckling.
Kommunaliseringen, det fria skolvalet och de fristående skolornas etablering har nu runt 20 år på nacken. Jag tror inte att någon av oss som sitter här kunde ana att det var denna utveckling som vi skulle kunna se. Därför tycker jag och vi att det är hög tid att man gör en utvärdering och analyserar dessa skolreformer men att man också tar fram förslag som bryter denna negativa utveckling som ökar kunskapsklyftorna.
Regeringen har tidigare aviserat en utredning av kommunaliseringen. Men så sent som när den senaste PISA-undersökningen presenterades pekades det även i den på de andra stora skolreformerna. Vi anser därför att det blir lite för avgränsat och lite väl smalt att bara utreda kommunaliseringen. Jag är därför väldigt glad för att utskottets majoritet har ställt sig bakom en bredare utredning.
Vi välkomnar också den utredning som har nämnts här och som Jan Björklund aviserade i slutet av januari angående vinster i fristående skolor. Enligt hans egen utsago skulle den komma i gång någon gång i mars. I morgon är sista dagen i mars. Frågan är när detta arbete kommer att komma i gång.
Det är inte rimligt att en enda skattekrona betalas ut i vinster eller placeras i skatteparadis medan alla elever inte når målen i skolan. Dessa skattemedel är ämnade för eleverna och skolan och ska inte användas till någonting annat.
Det handlar inte om effektivitet som någon nämnde, alltså att de fristående är mer effektiva. De har vinst som det viktigaste målet. Det har eleverna fått betala genom att dessa skolor saknar behöriga lärare. Och det är inte små skillnader, utan det är ganska markanta skillnader i andelen behöriga och obehöriga lärare mellan fristående och kommunala skolor. Om jag inte minns fel är 86 procent av lärarna i kommunala skolor behöriga. Samma siffra för fristående skolor är 50-60 procent. Detta är inte acceptabelt.
Vi ser också att elever i fristående skolor får ta ett betydligt större ansvar för sitt eget lärande. Vi menar att det är skolan och ingen annan som har ansvaret för lärandet.
Man har också kunnat se hur fristående skolor låter bli att ha skolbibliotek och inte heller har någon elevhälsa, inte har gymnastik eller gymnastiksalar, saknar hemkunskapssalar och saknar slöjdsalar. Detta är inte effektivitet för mig. Detta är dålig kvalitet och ägare som bara hungrar efter vinsterna därför att det är en lukrativ bransch.
Jag vet att det har förekommit siffror som visar att det inte handlar om så stora summor. Det är inte så många som är stora ägare. Men det vi ser är att de stora bolagen köper upp de mindre skolorna, en efter en. Det blir svårt för de mindre skolägarna att säga nej när ett stort bolag erbjuder ganska mycket pengar. Det här är inte acceptabelt.
Inte en enda skattekrona ämnad för eleverna ska kunna hamna någon annanstans än just i skolan!
Herr talman! I vintras fick familjen hem en lapp från skolan. Man planerade att åka skridskor vid två tillfällen, en gång före jul och en gång efter jul. Vi föräldrar ombads att skicka med barnen hjälm och skridskor. Vid ett av skridskotillfällena följde jag med. Två barn hade inte skridskor. De fick sitta på en bänk under de två timmar som deras klasskamrater och andra skolkamrater åkte på isen. Barnen är sex år. Det här är inte acceptabelt.
När jag jobbade i skolan var det alltid samma elever som valde gratisalternativet Lödöse museum. Det är ett trevligt museum, men det är kanske inte det man gång på gång på gång besöker medan de andra eleverna åker på skidresa eller till Liseberg. Det fanns också de som märkligt nog alltid blev sjuka den dag det var skolutflykt. Det här är inte acceptabelt.
Rädda Barnen presenterade tidigare i år en rapport. Denna rapport var anledningen till en särskild debatt här i kammaren. Rapporten visar på en dramatisk ökning av barnfattigdomen. I dag lever 229 000 av Sveriges 2 000 000 barn i fattigdom på grund av att deras föräldrar är fattiga.
Vi ska ha en skola för alla där alla ska få vara delaktiga i skolans alla aktiviteter. Ingen ska känna sig utsatt eller behöva hamna i svåra skambelagda situationer. Här vilar ett tungt ansvar på skolan men också på oss ansvariga politiker.
Den nuvarande regeringen har med den nya skollagen öppnat för att införa avgifter i skolan. Det är oklart vilka effekter den nya lagstiftningen, som gör så kallade frivilliga insamlingar tillåtna, kommer att få. Signalen från regeringen till skolsektorn och det omgivande samhället är nämligen att man inte ska dra sig för att finansiera denna skolverksamhet genom avgifter. En sådan utveckling kan vi inte acceptera. Därför vill vi se en förändring av skollagen innebärande att avgifter i skolan inte ska få förekomma.
Någon sade tidigare här att väldigt många olika motioner behandlas i betänkandet och att det därför kan bli lite spretigt. Mitt i den spretigheten vill jag ändå lyfta fram en av utbildningsverksamhetens kanske mest utsatta verksamheter, nämligen fritidshemmen.
Jag refererade förut till mitt eget barn. Jag kan säga att sonen inte har det värst. Han har 66 kompisar i sin fritidsgrupp med tre personal. När de äter frukost är de 44 barn. De har fått sluta äta frukost i klassrummet. Personalen hinner inte med och kan inte laga frukost till alla så nu äter alla fritidsbarnen från de olika tre spåren i den stora matsalen. Det är inte riktigt lika mysigt längre.
Det är, som sagt, inte det värsta fritidshemmet jag varit på. Jag har varit på fritidshem med uppemot 90 barn, och jag har hört om grupper med 97 barn. Det är dags att börja göra något åt den här verksamheten. Det är inte en rimlig arbetsmiljösituation för barnen och inte heller för fritidspedagogerna. Därför vill vi att det på samma sätt som för förskolan ska finnas en rekommendation om maximalt 20 barn och minst 2 pedagoger.
Med elevernas tillgång till skolbibliotek är det, herr talman, dystert. Jag välkomnade att detta med tillgång till skolbibliotek lyftes in i skollagen, men det behövs fler aktiva insatser. Det måste definieras vad något sådant är och vad det ska innehålla. Det måste också finnas utbildade skolbibliotekarier. En regering som har sagt sig vara mån om att elever ska lära sig att läsa och skriva borde vara mer aktiv i arbetet för att varje elev ska ha tillgång till ett öppet skolbibliotek med utbildad personal.
Vi ser hur klyftorna ökar mellan dem som läser mycket och dem som läser lite, något som regeringens egen kulturminister har reagerat på. Dock befarar jag att utvecklingen i skolpolitiken kommer att öka, inte minska, klyftorna. Jag återkommer till detta när vi behandlar nästa betänkande som handlar om gymnasieskolan.
Slutligen yrkar jag bifall till reservationerna 13, 23 och 40.