Herr talman! Vi ska debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 11, Skogspolitik .
Jag kan börja med att nämna att det finns 27 motionsyrkanden. Det finns 13 reservationer och ett särskilt yttrande. Betänkandet handlar bland annat om ett nationellt skogsprogram, frivilliga avsättningar, skydd av naturvärden, en nationell målsättning för ett hyggesfritt skogsbruk, användning av främmande trädslag, äganderätt, skogs- och miljöcertifiering och regelförenkling. Det kan vara bra för eventuella tittare att ha reda på det.
Herr talman! Vi i Alliansen har två reservationer. Jag nöjer mig med att yrka bifall till nr 10, under punkt 12.
Skogen är ofta föremål för debatt. Man kan fundera lite över hur det kan komma sig. Men vi kan tänka på hur de flesta vistas i skogen. Många går och plockar bär på någons skogsmark. Skogshallon finns ofta på ett hygge. Lingon finns också på hygget. Och i skogen hittar vi kanske blåbär. Det tas helt för givet i dag, i och med att vi har allemansrätten.
Jag tänker på svampen och på skogspromenaden en gnistrande vinterdag, med lite bakgrundsmusik från orren, eller på promenaden i vårskogen, där en hel kör av fåglar sjunger och kvittrar. Vi kanske stöter på en råbock som skäller. Vi kan också vara där på hösten när älgtjuren lockar. Det finns otroligt mycket att göra i vår skog utan att man för den skull äger den.
Herr talman! Nu har Birger Lahti lämnat kammaren, men jag känner igen hans beskrivning i den föregående debatten. Jag tillhör dem som brukar åka till Kurrokvejk, som ligger strax söder om Arjeplog, för att jaga älg. Jag kan garantera er att man inte åker de 85 milen för att jaga älg utan för att vara i naturen. Om det sedan kommer en älg i vägen och hunden får skälla på den är det liksom bonus. Jag kommer så väl ihåg en frostig morgon. Jag hörde min morbror på radion säga: Det är så vackert här att jag snart börjar grina.
Det är den skog vi har i Sverige. Så har vi någon som äger den, i regel en privat skogsägare eller ett skogsbolag. Här tror jag att konflikter kan uppstå. Här finns alltså en privat markägare som har köpt mark - många gånger för dyra pengar, 300-350 kronor per skogskubik, lite beroende på var i vårt avlånga land man befinner sig. Det är klart att det finns ett företagande och en idé runt det skogsbruket, och man behöver ha en avsättning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik
Men det är också viktigt att vi får använda skogen som en råvara till vår skogsindustri. Före valet var Socialdemokraterna, herr talman, väldigt tydliga med att skogsindustrin var viktig. Nu har jag förstått att det man säger före ett val inte är så viktigt om man är socialdemokrat. Det har ju blivit några löftesbrott, och risken är väl överhängande att det kommer ett löftesbrott även här.
Moderaterna är ett parti som tror att skogen har ett mycket värdefullt användningssätt även framgent och förmodligen ett ännu högre förädlingsvärde. Vi ser i dag att man håller på att omstrukturera. Allt mindre papper går till tidningar. Jag tror att Mittmedias snittläsare är 67 år eller något sådant, så det är väl bara att räkna antalet år till dess att tidningen har svårt att göra sig gällande och journalistiken kommer att förmedlas på andra sätt.
Morgondagens biodrivmedel kan mycket väl komma från skogen. Jag tror att det finns material, som inte är vanligt trävirke, som vi kan bygga och göra saker av.
Något som är viktigt och som vi har sagt några gånger här i kammaren är detta: Vi har haft ett hundraårigt förbud mot att bygga högt i trä på grund av risk för bränder. I och med att vi gick med i EU försvann det förbudet. Nu börjar vi se firmor, speciellt från Norrland, som bygger i trä. De kommer hit till Stockholm och slår upp höga hus på relativt kort tid. Man har skapat sysselsättning i Norrlands inland och vid kusten. Det är naturligtvis väldigt bra.
Vi får också en konkurrens. Det är helt fel väg att gå att subventionera en bransch som inte har klarat sin kostnadsutveckling, vilket är fallet med byggbranschen. Det är bara att titta i statistiken på inflationen och hur mycket byggkostnaderna har ökat, så ser man att någonting hände under 1990-talskrisen. Små och medelstora byggbolag slogs ut, och vi fick en bristande konkurrens.
Jag tror att vi bara har sett början på träbyggandet, och det är naturligtvis också väldigt klimatsmart att kunna bygga på det sättet med förnybart.
Detta får inte riskeras. Det är väldigt viktigt att vi har konkurrenskraft. Men när det gäller kilometerskatten kan vi moderater, och jag kan nog tala för hela Alliansen, inte komma på något politiskt förslag som har varit så otroligt fientligt inställt till Norrland och landsbygden.
60 procent av alla lastbilstransporter är under tio mil. Dessa kommer inte att gå på järnväg. Skogen behöver vara konkurrenskraftig. Vi behöver ETT-lastbilar - En trave till - och vi behöver bilar som kan lasta 74 ton. Jag har ställt en interpellation till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, eftersom landsbygdsministern talade om att man hade haft besök från Finland av 20 personer. De åkte hem och såg till att detta blev verklighet. Det som behövdes var finsk sisu.
Jag vill påstå att det behövs lite finsk sisu även i Sveriges regering så att det börjar hända ett och annat.
Detta är viktiga frågor. Vi är inte nära marknaden. Var och en som har tittat på en jordglob inser raskt att marknaden kanske inte företrädesvis är i Sverige, och vi ligger inte mitt i den. Vi måste kunna transportera gods på ett billigt och bra sätt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik
Som sagt, forskningen är viktig. Jag tror att vi bara har sett början på den utveckling som vi har nu.
Herr talman! Jag ska bara plädera för punkt 12, där Alliansen i en reservation föreslår att vi ska ha regelförenklingar. Det är väldigt viktigt att vi får till regelförenklingar och att det nationella skogsprogram som tas fram och som vi är politiskt överens om verkligen styrs av att det är ett produktionsskogsbruk med miljöhänsyn och att båda kraven är lika mycket värda. Vi måste se till att det nationella skogsprogrammet blir klart innan vi gör eventuella regelförändringar och liknande. Annars börjar vi i fel ände.
Herr talman! För att inte överskrida tiden ännu mer nöjer jag mig med dessa ord.
I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).