Herr talman! Jag ska tacka statsrådet för svaret och för den här debatten, som jag tycker är väldigt viktig. Jag tror också att vi är överens om kärnan i debatten, nämligen att trafiksäkerhet är viktigt. Vi är även överens om att Sverige ska ha höga ambitioner.
Regeringens beslut går dock åt fel håll. Min bild av vad regeringen har gett uttryck för under de snart fyra år som man har suttit vid makten är att man ska vara framåtlutad, proaktiv, offensiv och bidra till förändringar. Men här hänvisar statsrådet till att det är långa ledtider och att det gör att man kanske inte har kunnat vara mer proaktiv när det gäller just den här delen av trafiksäkerheten.
När civilsamhället når grupper som myndigheter har svårt att nå borde regeringen ta vara på den kraften – inte halvera stödet. När barn, unga, äldre och oskyddade trafikanter behöver mer trygghet i trafiken borde regeringen inte dra ned på de lokala insatser som faktiskt gör skillnad. Då borde regeringen i stället vara mer proaktiv.
Statsrådet har talat om vägunderhåll och trimningsåtgärder. Detta behövs, men det räcker inte. Nollvisionen kräver både säkra vägar och säkra beteenden. Den kräver både teknik, infrastruktur och mänsklig närvaro. Därför kvarstår min fråga, herr talman: Varför väljer regeringen att skära ned på civilsamhällets trafiksäkerhetsarbete just nu när vi behöver göra mer?