Fru talman! Det här är möjligen en teknisk fråga,
men nog är statsministern, som chef i regeringen,
ansvarig också för jämställdheten.
Det gavs ett löfte 1999 om att Sverige skulle rati-
ficera detta tilläggsprotokoll. Sedan dess har ingen-
ting hänt, och det är beklagligt. Precis som Karin
Pilsäter tidigare sade finns det nämligen vissa frågor
som man faktiskt kan diskutera i det här samman-
hanget.
När den utvärderingskommitté, CEDAW, som är
kopplad till den här konventionen tittade på situatio-
nen i Sverige kritiserade man lönegapet mellan kvin-
nor och män, det låga antalet kvinnor på höga beslut-
sposter, våldet mot kvinnor, den tilltagande handeln
med kvinnor och diskrimineringen av invandrarkvin-
nor, för att ta några punkter. Det är alltså väldigt
allvarliga samhällsproblem. Samtidigt konstaterar
Jämo, när JämO utvärderar just utnämningspolitiken,
att 5 av 37 arbetande utredningar på Finansdeparte-
mentet är ledda av en kvinna - 5 av 37! Och när fi-
nansministern får frågan säger han att det är svårt att
hitta kvinnor som har rätt kompetens. Pratar statsmi-
nistern och finansministern om samma departement,
och vad ska man göra åt den här inställningen? Vad
tycker statsministern att man ska göra?