Fru talman! Den svenska modellen har ju inte byggt på att vi har släppt kontrollen över själva järnvägssystemet. Det vi har gjort är att låta andra aktörer använda järnvägssystemet.
Att olika aktörer får gå in och använda järnvägssystemet har resulterat i kraftigt ökat resande. Nu har jag inte det i huvudet, men det handlar om ett par hundra procent över tid. Det är alltså ett kraftigt ökat resande, framför allt på personsidan, sedan man gjorde avregleringen av möjligheten att komma till spåret.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om bildandet av Svevia och Infranord
Vad som däremot inte inträffade var att man här i riksdagen oavsett politisk färg avsatte tillräckligt mycket resurser för att klara av den transportökningen.
Avregleringen är ju en framgång, framför allt för den som är intresserad av att fler ska åka tåg. Vi hade en debatt om kollektivtrafik tidigare. För den som verkligen tror på idén att fler ska åka kollektivt och att fler ska åka spårburet är avregleringen en framgångssaga.
Vad som däremot inte är en framgångssaga är hur vi har skött själva spåret. Det är där som bland andra jag har fört fram kritik både under förra mandatperioden och nu. Det är bra att regeringen avsätter det man gör. Men jag tror, vilket jag har upprepat vid flera tillfällen, att vi har kommit till ett läge där vi kommer att vara tvungna att hitta alternativa lösningar eftersom vi behöver påskynda upprustningen av järnvägen. Men det är en effekt av avregleringen. Det går inte att jämföra med Storbritannien. Det jag har läst om Storbritannien är att det var ett totalt, monumentalt misslyckande. Men i Sverige är det en framgångssaga. Vi har ju ökat resandet med spårbunden trafik i hela landet och framför allt utvecklat stora arbetsmarknadsregioner. Jag förstår inte riktigt hur Vänstern i ena stunden är för att åka tåg och i nästa är mot att åka tåg.