Fru talman! Dagens betänkande om IT gäller tre
skrivelser från regeringens sida och ett sjuttiotal mo-
tioner. Den första skrivelsen gäller lägesrapport om
IT-omställningen i samhället inför år 2000, den andra
informationssamhället inför 2000-talet och den tredje
handlar om elektronisk handel.
Fru talman! Jag noterar av dagens talarlista att nä-
ringsminister Björn Rosengren avser att delta i de-
batten. Jag förstår att näringsministern ser det som
nödvändigt eftersom regeringens skrivelser är tomma
på konkreta åtgärder.
Jag tycker dock att det är lite märkligt att nä-
ringsministern efter vår utskottsdebatt kommer upp i
denna debatt med ett 15 minuters anförande, när vi
själva bara har möjlighet till två minuters repliker på
hans anförande. Jag tycker att IT-frågorna är av så
utomordentligt stor betydelse för Sverige att de moti-
verar en mycket bred debatt och att näringsministern
därför borde ha inlett debatten.
Låt mig först beröra frågan om IT-omställningen
inför sekelskiftet, vars problem är orsakade av att
årtalen i våra datorer är inprogrammerade med två
siffror i stället för fyra. Det innebär att datorn inte vet
vilket sekel eller millennium vi övergår till.
Som bekant har Moderata samlingspartiet och inte
minst Carl Bildt på ett mycket tidigt stadium aktuali-
serat problemet. Kravet har varit att regeringen borde
tillsätta en IT-general som skulle haft det totala an-
svaret för att staten, landstingen, kommunerna och
näringslivet i god tid skulle förmås att gå igenom sina
datorstyrda system, så att systemen i en eller annan
form inte kollapsar vid övergången från 1999 till
2000.
Gång på gång, i flera år, har vi från vårt partis sida
krävt gehör för våra krav, men regeringen har inte
lyssnat. Statsministern har knappast, och lika lite hans
regeringskolleger, uttalat ordet IT och mycket mindre
sätt till att inte viktiga samhällsfunktioner rasar sam-
man och drabbar enskilda.
Statskontoret, som har fått regeringens uppdrag att
driva på, har gjort vad man har kunnat. Men ansvaret
och ledningen borde ha knutits till regeringen och ett
IT-statsråd eller, som vi moderater kallar det, en IT-
general.
En statlig myndighet har, som vi vet, inte rätt att
lägga sig i vad en annan myndighet gör. I stället har
det hela blivit lite av en polsk riksdag - ingen har haft
det uttalade ansvaret och det uttalade ledarskapet.
I dag, fru talman, ser vi resultatet - 289 dagar före
årsskiftet. Hur ser det ut? Det är rent skrämmande.
Det står i utskottets betänkande att regeringen inte
med säkerhet kan uttala sig om risken för störningar i
de för samhället viktigaste sektorerna - 289 dagar
före årsskiftet.
Det står i utskottets betänkande att vissa kommu-
ner inte kommit tillräckligt långt i arbetet, vilket är
oroväckande mot bakgrund av kommunernas viktiga
uppgifter som distributörer av el, värme, vatten m.m.
Betänk att årsskiftet sker mitt i vintern, och det är
bara 289 dagar dit!
Det står i utskottets skrivning att medvetenheten
om problemen på många håll i samhället fortfarande
är alltför låg och måste höjas - 289 dagar före års-
skiftet.
För några dagar sedan kunde Statskontorets grupp
för 2000-omställningen meddela att en rad myndig-
heter redan nu vet att de inte blir färdiga med sina
tester till den 1 juni. Försvarsmakten, Läkeme-
delsverket, CSN, Energimyndigheten och Riksskatte-
verket är några av dessa. Statskontoret bedömer att
myndigheterna just nu befinner sig mittemellan att
vara helt klara och total katastrof - 289 dagar före
årsskiftet.
Ericsson tar 2000-problemen på så stort allvar att
ledningen avser att hålla vissa av sina produktionsen-
heter stängda runt det kommande årsskiftet, och
Ericsson om några borde veta vad man talar om. Men
vad skulle hända om viktiga samhällsfunktioner som
sjukvård, tele, vatten, el etc. inte skulle fungera?
Fru talman! Den 11 februari i år har en rad 2000-
generaler i företag och myndigheter - Volvo, Vatten-
fall, Stockholms stad, Posten, Ericsson, Telia, Stock-
holms läns landsting och Föreningssparbanken bland
några - skrivit till statsminister Göran Persson och
vädjat till honom att personligen lyfta upp frågorna på
samhällsagendan. De anser nämligen att insikten om
graden av medvetenhet och förberedelseaktivitet på
många håll i landet är betänkligt låg - och det är bara
289 dagar kvar till årsskiftet.
Varför gör statsministern ingenting? Varför gör
regeringen ingenting? Det vi har framför oss är en
tickande bomb. Varje dag som går av passivitet från
regeringens sida är en förlorad dag. Vad finns det
några månader för årsskiftet för garantier för att elen
kommer att fungera, att vattenförsörjningen kommer
att fungera, att sjukvårdens all avancerad teknik
kommer att fungera, att telefonväxlar kommer att
fungera och att vi får våra pensioner?
När vi vet att det finns kommuner och landsting
som just har börjat att testa sina datorprogram finns
det, fru talman, all anledning att vara orolig.
När vi diskuterade detta betänkande i utskottet
kunde jag notera att en del ansåg att vi skulle dämpa
kritiken och inte ge uttryck för oro. Vi skulle sitta
stilla i båten. Men är kejsar Persson naken, så är han
naken, och då måste det sägas. Hur påklädd närings-
ministern är får vi se om en stund.
Inget parti och ingen partiledare har som Mode-
rata samlingspartiet och dess partiledare varnat för
millenieskiftets problem för våra datorsystem. Inget
parti har som det Moderata samlingspartiet har så
starkt krävt ett kraftfullt ledarskap, en IT-general för
Sverige, som skulle kunna driva på för att klara om-
ställningen inför sekelskiftet.
En IT-general skulle kunna samla alla, inte minst
det i samhället så väl integrerade näringslivet, för att
göra allt för att årsskiftet inte skall inledas med obe-
hagliga överraskningar. I dag när vi har 289 dagar
kvar har vi inga som helst garantier för att ingenting
skall hända. Närmare ett fiasko, fru talman, kan vi
inte stå.
Låt mig sedan gå över till de andra två skrivelser-
na om IT rent generellt och frågan om elektronisk
handel. Regeringen kommer i skrivelserna med en rad
politiska plattityder när den säger att Sverige skall
befästa sin tätposition som IT-land, bl.a. genom att
bygga ut digital infrastruktur för höghastighetsförbin-
delser. Det är viktigt, säger man, att förutsättningar
skapas så att Sverige kan bli ledande i elektronisk
handel. Men vilka förutsättningar tänker man på? Det
är svårt att i skrivelserna notera några som helst kon-
kreta förslag.
Lika passiv och lika viljelös som regeringen är
vad gäller datorproblemen vid sekelskiftet lika tom-
hänt står den inför en av de största utmatningarna
inför framtiden, informationstekniken. I dag, fru
talman, är Sverige en av världens mest avancerade
telekomnationer. Den tekniska utvecklingen går så
snabbt att det som för nio månader sedan togs fram i
dag i stort sett är obsolet.
Infokomindustrin, där telekommunikationer,
elektroniska medier och informationsteknik går sam-
man - eller konvergerar, som man säger i branschen -
är en av världens mest dynamiska sektorer, om inte
den allra mest dynamiska sektorn. Redan i dag sys-
selsätter infokomsektorn i Sverige flera än vad
skogs-, stål- och verkstadsindustri gör tillsammans.
Regeringen är tagen på sängen. Den lyssnar mer
på IT-analfabeter inom LO som bara har kvar de
gamla industristrukturerna på näthinnan än på de
unga. Det är den unga generationen som står för det
nya, det som kommer att förändra vår värld lika
mycket som industrialismen en gång gjorde.
Regeringen tar inte svensk IT-industri på allvar.
Det verkar som om den tror att de som ägnar sig åt
detta är en rad 25-åringar som leker med dataspel. Vi
moderater ser med bekymmer delar av våra svenska
IT-företag och vår kompetens söka sig utomlands.
Rubrikerna i våra tidningar gäller Volvo och Astra.
Men det som händer i det tysta bland våra unga IT-
företagare kan vara minst lika allvarligt. I synnerhet
som just dessa företag är framtidsföretagen.
Bristen på riskkapital, den i Sverige i jämförelse
med andra IT-nationer hårda beskattningen av perso-
naloptioner, den höga inkomstskatten som gör det
svårt att knyta till sig utländsk kompetens och dub-
belbeskattningen är några av de faktorer som håller
tillbaka IT-utvecklingen i Sverige. Många unga
svenskar driver i dag sina företag i Frankrike och i
Tyskland i stället för i Sverige. Den tätposition som
regeringen antyder att den vill att Sverige skall inta
håller i dag på att glida oss ur händerna. Vad går vi
inte miste om i fråga om arbetstillfällen och ekono-
misk tillväxt genom att inte ge dem och det svenska
näringslivet förutsättningar att driva sina företag på
ett gentemot sina konkurrenter likvärdigt sätt?
Vi måste ge våra IT-företag oberoende av vad de
jobbar med - bredbandskapacitet, elektronisk handel,
telekom, algoritmer, routrar eller IT-telefoni - bra
konkurrensförhållanden och goda näringsbetingelser i
Sverige. Då är vi övertygade om att Sverige kan för-
svara sin tätposition. Marknaden, de enskilda initiati-
ven, kommer att ge oss de bredband som efterfrågas.
Vi kan konstatera att den svenska befolkningen,
oberoende av var människor bor, har tillgång till
telefon och el som kan användas för avancerad data-
överföring. Kommuner, privata entreprenörer, elpro-
ducenter och eldistributörer kommer att verka för att
bredband med betydligt högre överföringshastigheter
kommer att erbjudas konsumenterna.
Bredband är inte bara en optisk fiber. Det är också
elledningar, telefonledningar och användning av
radiofrekvenser och satelliter. Utvecklingen går
snabbt. I en tidning häromdagen kunde man läsa att 4
½ megabyte trådlöst skall kunna erbjudas i Stock-
holm, Göteborg och Malmö. I vissa glesbygdsområ-
den finns redan 10 megabyte. Utvecklingen går otro-
ligt snabbt.
Vi inom Moderata samlingspartiet har en lång rad
personer som på olika sätt har följt och engagerat sig i
denna IT-teknik. Kunnandet inom partiet är stort.
Efter mig kommer en rad andra moderater att med liv
och lust delta i den här debatten. Med detta, fru tal-
man, yrkar jag bifall till reservation nr 1.