Fru talman! Jag vill börja med att redovisa min
glädje över att Birgitta Hambraeus tar upp en sådan
här fråga. Det visar att riksdagens ledamöter och vi
som är aktiva i politiken bekymrar oss för utveckling-
en i landet. Jag har många gånger i mina anföranden
sagt att jag hoppas att vi till varje pris lyckas förhind-
ra en utveckling i Stockholm mot den situation man
har i många av de stora städerna ute i världen, där
antalet uteliggare och tiggare är väldigt stort. Vi
måste vara på vår vakt mot en sådan utveckling.
Det finns naturligtvis ingen genväg till att förhind-
ra detta. Vägen är att bekämpa arbetslösheten och se
till att vi får ett anständigt samhälle när det gäller
vård, omsorg och service. Jag tror att mycket av det
här beror på att vi har haft en hemsk arbetslöshet
under ett antal år. Unga människor har sökt jobb men
inte fått några, och har man inga pengar till hyran
hamnar man till slut i att tigga på gatan. Då kommer
man också lätt in i det drogberoende som vi vet att så
många ungdomar har fastnat i. Det här är naturligtvis
en samhällsutveckling som måste förhindras.
Storstadskommittén har behandlat de här frågorna,
och den fråga som Birgitta Hambraeus har rest skall
jag gärna föra med mig till den kommittén.