Herr talman! Tack, Mats Wiking, för anförandet! Det är klart att det är bra med trygghetsboende. Där är vi faktiskt helt överens. Men det finns något som jag inte riktigt förstår när jag läser definitionen i fråga om biståndsbedömt trygghetsboende. Grunden är exakt den som är för vanligt trygghetsboende i dag. Det enda som tillkommer är att vi ska ha en kommunal tjänsteman som bedömer om jag har behov eller inte. Där har jag svårt att förstå hur man har tänkt. Möjligtvis, om jag vill vara lite spetsig, kan jag säga att det kanske är bra ur en socialistisk synvinkel. Men sett till den personliga friheten för den äldre förstår jag det inte alls.
Då får man väl fråga: Vad är det som gör att en kommunal tjänsteman ska kunna bedöma bättre än jag om jag, om jag skulle vara i den situationen, känner mig ensam eller otrygg? Varför ska en kommunal tjänsteman kunna bedöma det bättre än vad jag kan göra själv?